Sveriges bombhöger och Nato
Idag kan vi läsa i SvDs Brännpukt en debattartikel skriven av en ambassadör, en genarallöjtnant och en författare där de ifrågasätter Sveriges allt intimare kontakter med Nato och USA:s krigspolitik. För en gång skull kan jag hålla med vad som står i SvD. Artikelförfattarna menar att Sverige ska "vara ett land öppet mot tredje världen och solidariskt med de fattiga länderna, inte minst i sin flyktingpolitik" och att detta av förklarliga skäl inte är förenligt med en allians med världens krigsförbrytare. De riktar med all rätt även kritik mot Sveriges Israel/Palestina-politik och mot de faktum att svenska folket varken får säga sitt om att vi går allt närmare Nato eller om att vi skrotar alliansfriheten då vi bygger en armé i EU:s namn.
Utvecklingen i Sverige är skrämmande. Bara för någon dag sen läste jag att försvarsmakten nu hellre ser ett skrotande av värnpliktssystemet till fömån för en renodlad yrkesarmé, regeringen verkar vara inne på samma spår även om retoriken där inte är lika tydlig. Ska det finns en militärmakt i en demokrati så är det fundamentalt att militärmakten bygger på ett pliktsystem där alla samhällets klasser, kön och grupper finns representerade. Detta garanterar samhället insyn i militären samt garanterar att den inte används för felaktiga ändamål.
