Om den studiesociala utredningen
Som bekant vill regeringen göra högre studier till en ren klassfråga. Av denna anledning finns följande debattartikel att läsa hos Smålandsposten idag, skriven av ordförandena för lokala S-studenter och VSF:
------------
Nedslående läsning angående studiemedelsberättigandet
I veckan överlämnades ett betänkande till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg med föreslagna åtgärder för att förändra landets studenters studiesociala situation.
Redan nu har information kring utredningen läckt ut och lett till en intensiv diskussion bland studerande. Alla vi studenter jublar över det efterlängtade beskedet att studiemedlet föreslås höjas med 400 kronor i månaden, även om detta inte motsvarar den tusenlapp de borgerliga partierna viftade med i valrörelsen 2006. Det är dock nedslående när man fortsätter att läsa utredarnas föreslagna förändringar avseende studiemedelsberättigandet.
I dag har varje student rätt att få studiemedel i sammanlagt sex år utan förbehåll. Förslaget som nu lanseras innebär att studiemedel ges i max fyra år, och kan ges i ytterligare två år för de studenter som kan uppvisa en examen från en minst treårig högskoleutbildning, minst tre års fullgjorda studier på en utbildning som är minst tre och ett halvt år lång eller en examen från en tvåårig yrkesutbildning som inte är en högskoleutbildning. Syftet med denna åtgärd är att få ut studenter i arbetslivet snabbare än i dag.
Problematiken i de föreslagna reformerna är, som vi ser den, att blivande studenter kommer att vänta längre med att påbörja sina högre studier, eftersom det blir i stort sett avgörande för framtida finansiering att det första valet av utbildning blir det rätta.
Att byta studieinriktning kan bli en omöjlighet för de studenter som inte själva kan bära de kostnader som är förknippade med högskolestudier.
Det finns en överhängande risk att vidare studier blir ett privilegium för de rika. Den studiesociala utredningens förslag riskerar att rasera det högskolesystem som har gjort Sverige internationellt erkänt – ett Sverige där rätten till högre utbildning inte styrs av tidigare inkomster, utan där alla oavsett bakgrund ges samma möjlighet att vidareutbilda sig.
Ingripandet i den akademiska friheten, till förmån för arbetsmarknadspolitikens krav på genomströmning, riskerar att få en effekt motsatt den man tidigare sagt vara utredningens mål. Istället för att snabbare få ut välutbildade individer på arbetsmarkanden, är det tänkbart att studenter avbryter sina studier till förmån för arbete ifall de känner sig tveksamma efter att ha gjort sitt första utbildningsval. Om så blir fallet, förlorar dessa studenter sina möjligheter att slå sig in på en ny bana, och samhället och arbetsmarknaden blir utan välutbildad arbetskraft.
Framtidens studenter riskerar alltså att hamna i en situation där de tvingas välja att antingen låsas in på en utbildning de inte trivs med, eller också att avbryta denna utbildning men då låsas ut från senare högskolestudier.
Det är mänskligt att fela, och studenter är, tro det eller ej, också människor. Den student som påbörjar en utbildning och sedan inser att denna inte passar honom eller henne, förtjänar en chans att ändra sitt val. Därtill ska främjandet av mångfald inom den akademiska världen, där människor, oavsett ekonomiska och sociala förutsättningar, kan samlas och utbyta erfarenheter, understödjas. Det nuvarande studiemedelsystemet beaktar dessa aspekter–den studiesociala utredningens förslag gör det inte.
Sara Fransson, Demos
Hannah Söderlind, VSF Växjö
----------------------
Om: Studenter, Studiesocialt
