I kölvattnet av att fler och fler, bland annat
253 forskare, ställt sig kritiska mot det faktum att en svensk myndighet har som uppdrag att skriva historia får vänstern som väntat en hel del kängor från högern. Somliga menar att vänstern inte vågar ta sitt ansvar, att vänstern blundar för sin historia och somliga säger t.om. att vänstern förnekar det som hänt. Men hur ser sanningen ut? Hur många gånger har inte vänstern fått älta sin historia fram och tillbaka, vem minns inte kommunismdebatten om Vänsterpartiet för några år sedan? Hur mycket skit har inte vänsterpartister fått ta i medierna för att tidigare ha kallat sig för kommunister, varit medlemmar i Svensk-Kubanska och liknande? Detta är ett ständigt återkommande ämne, så att då säga att vänstern förnekar sin historia eller inte vågar acceptera den blir ju aningen komiskt. Men hur många granskningar har vi sett i media om de borgare och stora morgontidningar som klappade händerna när Venezuelas demokratiskt valde president Hugo Chavez blev kuppad och kidnappad år 2002? Hur många många politiker har fått förklara sig för att Sverige exporterade krigsmateriel till Pinochets fascistdiktatur? Hur många granskningar har skett om vissa borgerliga ungdomsförbunds stöd till paramilitära styrkor i Sydamerika och till terrororganisationen CANF? När kommer svenska politikers öppna stöd till Israels pågående folkmord i Palestina granskas?
Om detta må vi berätta
Vilken historia är det som egentligen bör tas ut i dagsljuset? Vågar man lita på att högern plockar fram sina egna skelett ur garderoben?
Gör historia till ett kärnämne i skolan istället, så kan vi slippa en historiemyndighet som denna.
SvDLäs även andra bloggar om
Forum för levande historia