The Life of Avlo

Nu är jag hemma igen efter att ha haft min första betalda semester sen jag började plugga. Två veckor kunde jag ta ut och det visade sig passa så bra med Hannahs sommarjobb så att vi bestämde oss för att flyga iväg till Thailand i 14 dagar. Så det är där jag har varit den sista tiden.

Vi har verkligen haft en fantastisk semester beståendes av sol och bad, djur och natur, och naturligtvis en massa slappandes och bara njutandes av tillvaron. Vi spenderade en dryg vecka på ön Koh Samui som ligger en timmes flygresa söderut från Bangkok. Då det var vårt första besök till ön visste vi inte från början så mycket om de olika stränderna så vi hamnade på Chaweng, en jättefin strand med ett långt turiststråk liggandes på öns nordöstra sida. Stället är väldigt exploaterat dock och det är svårt att få vara för sig själv när man promenerar omrking på gatorna. Hotellet vi bodde på låg jättebra till i ena änden av stranden så just där var det alltid lugnt och skönt. På gatorna dock var det värre då man ständigt hade folk efter sig som antingen ville sälja något eller "bara" visa vägen till en resturange eller butik. Som det alltid är på sånna ställen med andra ord. Vädret på ön var varierande då vi åkte dit precis mellan sommarsäsongen och regnperioden. Oftast regnade det dock bara på natten och på morgonen så det var inget som störde. Blev man ändå blöt så var det så varmt att kläderna torkade upp snabbt ändå. Första veckan fick vi också äran att besöka öns internationella sjukhus efter att en av oss fått påhälsning av en brännmanet och därefter får ett stort infekterat sår och en efterföljande svullen arm. Måste säga att jag nog aldrig varit med om en så effektiv sjukvård som just där. Från avv vi steg in genom sjukhusdörren så tog besöket inte mer än tio minuter innan vi stod utanför dörren igen med ett omlindat sår, och en påse antibiotika och antihistamintabletter. Fantastiskt.

Koh Samui

Fiskare på Samui

Lamai, en annan strand än den vi bodde vid.

Vattenfall i den del av Samui som fortfarande är natur

Min vänstra hand och en orm som vi hittade i buskarna, en enligt guiden ofarlig sådan. Jag är inte helt övertygad, men liten och söt var den.

Djur på Samuis djurpark.

Ett av Samuis många tempel

Resans andra del bestod av fem dagar i Bangkok, en storstad med lika många invånare som hela sveriges befolkning. Det var varmt, fuktigt och mycket avgaser i luften, men trots det så hade vi det toppen rakt igenom. Vi besökte ett flertal av stadens vackra tempel och spenderade en förmiddag vid det kungliga palatset som också var en fröjd för ögat att se. Man behöver inte vara rojalist för att uppskatta kultur, historia och vackra byggnader. Angående rojalister så verkar det vara ett begrepp som går att applicera på de flesta thailändarna. Överallt ser man folk iklädda t-shirt med det kungliga emblemet på. På taxibilarna står det att läsa "God save the King" och överallt ser man foton på både kungen och drottningen. Filmälskare som vi är så gick vi naturligtvis också på bio i Bangkok och där påmindes vi också om att vi befann oss i ett land där man ska visa respekt för kungen. Innan filmen började visades nämligen en liten patriotisk kortfilm om kungen och då skulle man som biobesökare stå upp i salongen. När kortfilmen väl var slut kunde man sätta sig ner och så började kvällens föreställning. Intressant måste jag säga. Något som också var intressant med Thailand var att veckodagarna har olika färger vilket man kan se på stadens gator då folk ofta går klädda i den aktuella färgen. Tufft.

Bangkok

Tempel i Bangkok

En liggande jätte-Buddha

Det allra flesta människorna vi mötte var jättetrevliga och nyfikna på vilka vi var. Men naturligtvis stötte vi också på de rötägg som gärna skor sig på att man är vilsen turist med inte riktig full koll på läget. På väg till ett köpcenter mötte vi bland annat en person som utgav sig för att vara polis. Han sa att den aktuella dagen var buddistisk helgdag och att köpcentret vi skulle till därför var stängt och vi istället kunde gå iväg till ett annat ställe som han rekommenderade. Medvetna om att detta fenomen med fleaktig information existerar gick vi trots detta vidare mot vårt mål och upptäkte till vår enorma förvåning att köpcentret var... öppet som vanligt. Se där. Likadant är det med Tuk-tuk förare som får provision för att köra turister till allt från butiker till skrädderier och resturanger. Ibland utan att säga något förrän man upptäcker att chauffören stannat på ett annat ställe än det man önskat. Irriterande. Men som sagt, de allra flesta var helt vanliga människor och mycket trevliga.

Det var en kort resumé av det vi gjort de sista två veckorna.

Men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Måndag, och om någon timme påbörjar jag en ny arbetsvecka.

I förrgår fick jag beskedet av chefen, och idag skrev jag på kontraktet. Numera är jag fast anställd på Södersjukhuset! Två månader tog det, mycket snabbare än vad jag kunde föreställa mig. Måste säga att det känns fantastiskt.

En undersökning bland 5000 musiklärare i Storbritannien har kommit fram till att det ultimata gitarriffet spelas i Guns N' Roses klassiska låt Sweet Child O' Mine. Ja, om det nu går att tävla i något sådant så skulle nog denna låt hamna högt också på min lista. Men visst, jag skulle säkert hitta 50 låtar som skulle platsa på min tio-i-topp lista, så saken går nog inte att avgöra ändå. Sen vet vi ju att det är mannen i det yviga håret och den höga hatten, Slash, som får ta åt sig av äran. Dagens GN'R hade nämligen aldrig kunnat komponera något sådant.

För den som inte vet, lyssna här och nu.

Idag åkte Greenpeace till havs för att lägga ut trålhinder i Kattegatt. Det aktuella området skyddades redan 2003 av myndigheterna men sedan dess har inte mycket hänt. Fisket har fortsatt och ett flertal fiskarter är rödlistade till följd av det oansvariga fisket. Idag gick därför Greenpeace, efter att ha fått tillstånd av både länsstyrelsen och miljödomstolen, till handling och dumpade 38 stenblock vägandes mellan 500 kg och tre ton. Totalt ska 180 block läggas ut för att förhindra den destruktiva trålningen. Tidigare har man också lagt ut över 300 block utanför Tyskland.

Aftonbladet: "Professorn i marinekologi vid Göteborgs Universitet, Sussie Baden anser att trålhindren borde lagts ut av myndigheterna redan när området skyddades 2003. Stenarna skadar enligt henne inte bottenmiljön.
– Här finns flera rödlistade arter. En enda trålning tar bort dem direkt, och gör i praktiken en öken av botten. Den hämtar sig inte på flera år. Bottentrålning är något av det mest destruktiva fiskeredskap som finns"

Givetvis finns folk som klagar och lustigt nog finns Fiskeriverket, Sveriges fiskares riskförbund och självaste jordbruksministern Eskil Erlandsson bland dem. Erlandsson menar att aktionen äventyrar sveriges samarbete med Danmark då aktionen bryter mot dansk lag och flera danska fartyg fiskar i svenska vatten där stenarna nu dumpas. Hur han resonerar vidare förstår jag inte, men han tog sig i alla fall tid att skriva ett argt inlägg på DN Debatt där han desperat försöker stoppa Greenpeace. Somliga fiskare är rädda för att nät och redskap ska förstöras av granitblocken, men om så sker så måste ju det betyda att de använder sig av metoder som antingen är destruktiva eller olagliga? Området är ju som bekant skyddat sen tidigare. 

Jag är som alltid svag för den civila olydnad som Greenpeace har som arbetsredskap. Dagens aktion skadar ingen, förutom någon eventuell platt fisk (rödspätta?), men är mycket effektiv mot bottentrålningen. Mer sånt tack!

DN, AB, SvD, SvD2, SvD3

Sist jag skrev om fotboll i Uruguay så var det fans från mitt kära lag Nacional som spårat ur och börjat slåss på planen. Idag har Aftonbladet ytterligare en gång publicerat en video som visar när spelarna(!) från Nacionals ärkerival Peñarol och ett lag från Argentina startar ett mindre upplopp efter att två spelare krockat i en duell. Tråkigt kan man tycka. Men tråkigare är det faktum att de få gånger som den sydamerikanska fotbollen, som ju håller en nivå i klass med de europeiska ligorna, får plats i medierna så är det oftast vid tillfällen som detta när spelare eller fans visar sin dåliga sida. Det är sällan man får läsa något om den fantastiska fotbollskultur som genomsyrar kontinenten och den högklassiga fotbollen som normat spelas på planen. 

Men känner vi igen detta fenomen från något annat område? Jo. Lika sällan som vi får läsa om vacker fotboll i latinamerika får vi läsa om de framsteg som sker i ett flertal av de latinamerikanska länderna där folk valt demokrati, frihet och rättvisa framför nordamerikansk bakgårds-politik. Att miljontals människor har alfabetiserats och för första gången fått möjligheten att skapa sig ett värdigt liv får alltid lämna plats åt lögnerna och den aggressiva politik som likt alltid regisseras av den som vägrar se förändring på sin bakgård, USA.

 Om: Fotboll, Uruguay, Peñarol, Latinamerika

För några veckor sedan var jag på bio och såg Brüno, gestaltad av Sacha Baron Cohen som tidigare gjort Borat och Ali G. I filmen spelar han en österrikisk homosexuell modereporter som far till USA för att finna lyckan. Filmen är i samma stil som den tidigare Borat med en spelad bakgrundshistoria och sedan mer eller mindre autentiska människomöten där ett flertal fyrkantiga och mycket konservativa jänkare får komma till tals. I Brüno träffar han bland annat en Gay Converter, bögomvandlare, som med bibeln som stöd har tagit på sig att frälsa och omvandla bortkomna homosexuella. USA i ett nötskal på något sätt.

Hur som helst, nu har det hänt saker i det stora landet på andra sidan atlanten. 

SvD: "USA:s psykologförbund har slutligen bestämt sig. Homosexualitet kan inte ”botas” genom terapi eller andra behandlingar. För att minska antalet självmord bör psykologer i stället hjälpa sina klienter att acceptera sin läggning.  /..../ Förbundet har noggrant utvärderat 83 vetenskapliga studier från de senaste 50 åren. Slutsatsen blev att det inte finns någon undersökning som bevisar att det går att omvända homosexuella."

På tiden kan tyckas då samma förbund redan 1975 beslöt att homosexualitet inte är att betrakta som en mental störning. Jag undrar bara, har världens vetenskapsmän ingen kontakt med varandra då de bedriver sin forskning? Det måste ju kännas tråkigt att efter att ha studerat 83 vetenskapliga studier komma fram till en slutsats som majoriteten av världens moderna och mentalt utvecklade länder redan vetat sen länge tillbaka. Men vad vet jag, det kanske sitter ett liknande förbund i någon kristen håla i USA och desperat letar efter studier som säger att jorden är platt. USA upphör aldrig att förvåna.

Som arbetandes på Södersjukhuset och rekryterad från ett annat län har man förmånen att i mån av plats hyra en personalbostad under sex månader. Jag är en av dem och bor därför i en liten lya bakom det stora sjukhuset med utsikt över Årstaviken. Läget är, förutom att det ibland kan kännas som att det ligger för nära arbetsplatsen, helt fantastiskt. Precis utanför huset finns stora klippor som vätter ner mot Årstaviken med årstabroarna till höger och globen åt det andra hållet. Stället passar med andra ord utmärkt för soliga dagar som denna.

På vägen hem genom det fantastiskt vackra och soliga Stockholm tänkte jag kring ett blogginlägg som skulle handla om just Stockholm oc om varför jag tycker denna stad är så underbar vid just denna tiden på året. Om parkerna, holmarna, broarna, båtarna, kaféerna osv. Men så blev det inte...

Jag var på väg hem från Rålambhovsparken och hade precis korsat Västerbron då jag ser en stor klunga människor stå på trottoaren en bit längre fram. Då människor ibland har en förmåga att klumpa ihop sig av diverse anledningar så tänkte jag inte så mycket mer på det för tillfället utan fortsatte min härliga kvällspromenad hemåt. När jag går förbi klungan av människor upptäcker jag dock att mitt bland dessa ligger en ung kille på trottoaren och blöder ur näsa och huvud. När jag stannar och hör vad som har hänt visar det sig att killen för bara någon minut sen blivit attackerad av ett annat gäng som sparkat honom till synes i huvudet. Jag kollar läget och det visar sig att killen är vid medvetande och både andas och talar, så jag tar ett steg bakåt och låter de andra som verkar ha mer koll på läget fortsätta med det de håller på med. När polis och ambulans kommer på plats fortsätter jag hemåt då jag ändå inte har något att tillföra situationen.

På väg hem tänker jag kring det jag precis har sett och undrar vad det är för människor som tar beslutet att sparka en annan människa i huvudet. Hur resonerar man? Har en sådan individ över huvud taget reflekterat över vad en spark mot huvudet kan leda till? Troligen inte, vilket skrämmer mig en hel del. Att man dessutom gör detta mitt på ljusa dan och inför en mängd vittnen övergår mitt förstånd.

Att rysslands premiärminister Vladimir Putin var riktigt helylle visste vi ju alla redan. Han fiskar barbröstad inför världens kameror, jagar vilda djur och tränar judo. Men vad folk inte vet är att han har en djupare och mer konstnärlig sida också, se här:

Se hur oberörd han ser ut, hysteriskt :)

Birgitta Rydberg, landstingsråd för Folkpartiet, skriver idag i SvD om att hon inte vill låta småpojkar omskäras av klåpare. Det låter ju vettigt, vem vill inte det? Saken är bara den att det är en folkpartist som skriver, så oftast stannar man inte vid en klok åsikt, utan precis som denna gång kommer man istället med en fullkomligt galen lösning på problemet. Rydberg vill nämligen att landstingen får stå för könsstympningen så att den lilla huden knipsas bort på rätt sätt av utbildad personal.

"Det som sker idag är att ett antal pojkar omskärs av outbildade personer under omständigheter som innebär risker för allvarliga infektioner och andra skador. I enlighet med barnkonventionen bör vi med- verka till att detta inte sker genom att landstingen mot självkostnad hjälper föräldrarna att få ingreppet utfört på ett medicinskt säkert sätt." 

Det var ju snällt att hon tänker på de små barnen, hon hänvisar dessutom till barnkonventionen (!) när hon argumenterar för omskärelse i landstingets regi. Hon har dock glömt barnets vilja i sammanhanget. Att barnet utan att ha blivit tillfrågat och utan chans att säga sitt blir omskuret är något som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle, oavsett religiösa eller andra skäl. Men hon kanske resonerar likadant kring barnaga? Det finns ju föräldrar som trots gällande förbud och med bibeln i handen slår sina barn, kanske landstinget kan upplåta lokaler där detta kan ske under säkra och kontrollerade former? Låta sakkunnig instruera föräldrarna i hur man slår på bäst sätt utan att barnet far illa? Bara en tanke. 

Nej. Religiösa absurditeter är inget som ska tvingas på någon, i synnerhet inte barn. Folk får omskära sig bäst de vill, det har jag ingen som helst åsikt om. Men personen i fråga ska vara myndig och ha valt det själv, punkt. 

Rydberg: "Omskärelse har funnits i tusentals år och sker i hela världen. Att tro att man som läkare kan hindra detta för att man saknar egen insikt i denna sedvänja är naivt."

Skulle vi med det argumentet tillåta allt som funnits länge och som sker i andra delar av världen hade jag flyttat härifrån direkt utan att blinka.

Om: Omskärelse, Könsstympning, Religion, Folkpartiet

Igår gick Prideparaden genom stan och jag var givetvis där för att se på. Trots det halvfula vädret så var en hel del folk på plats. Många olika människor och organisationer var med, men roligast var nog ändå att se försvarsmakten som ju annars är så förknippad med stark heteronormativitet och homofobi. De var där med ett gäng klädda i både marinens och arméns uniformer, tufft!