The Life of Avlo

Hej dar hemma,

Sist jag skrev skulle jag stanna en dag extra i Dahab for att sedan ta farjan over till Hurghada fran Sharm el-Sheik. Sa blev det inte. Det var namligen inte bara pa onsdagar som batarna inte akte, de har inte akt pa tva manader visade det sig. Alternativet att sitta mellan 15 och 20 timmar pa en buss var inte jattelockande, aven om det hade varit betydligt billigare an flyget som jag till slut valde. I forrgar steg jag darfor upp med tuppen vid 5 och akte taxi till flygplatsen i Sharm. Kom dit en och en halv timme innan avgang, och givetvis hade incheckningen inte ens oppnat. Kon vaxte och vaxte och till slut kom en somnig snubbe och oppnade incheckningen en sisadar 50 minuter innan avgang. Framforhallning! Inte helt ovantat fick han det stressigt med det hundratalet passagerarna som vantade sa till slut oppnades disken bredvid och nagra av oss vinkades da fram till den istallet. Jag vet inte hur det funkar i Egypten, men jag trodde att man behovde betala lite extra for att aka i Business class, men da det stod "Business class" pa den nya incheckningsdisken som oppnades sa bokades alltsa alla som stallde sig i den kon till just Business class. Lustigt. Till detta ingick en inbjudan till loungen dar overklassen kan diskutera golf over ett glas champagne i lugn och ro innan avgang, men jag hade ju saklart inte tid att utnyttja den. Val ombord insag jag direkt att vi var lite finare an alla andra, vi pa rad 1 till 4 fick namligen en fuktig trasa att tvatta ansiktet med, en dagstidning och ett glas saft innan(!) avgang. Tror att alla de andra bara fick trasan, saften fick de forst uppe i luften nar vi fick glas nummer tva. Ha! Det var i alla fall allt. Drog slutsatsen att de extra hundralapparna det innebar for att fa sitta lite langre fram i planet, lasa tidningen och dricka saft inte riktigt ar vart det, kommer darfor att fortsatta aka ekonomiklass med gott samvete.

Nu ar jag i alla fall i Luxor, en stad vid Nilen och med manga historiska platser. Naturligtvis ar det ocksa en enorm turistfalla men det var jag installd pa fran borjan. Jag bor oster om Nilen, pa samma sida som Luxortemplet och det lite mer kanda Karnaktemplet. Pa nilens vastra sida finns bland annat Konungarnas dal med manger av faraongravar varav en ar Tutankhamons som sakert manga kanner till. Vastbanken besokte jag idag tillsammans med ett annat gang turister och en mycket oorganiserad guide. Resan dit tog inte mer an 30 minuter, men det tog nastan tva timmar innan vi kunde ga och se de forsta gravarna da var "guide" envisades med att flytta runt oss i bussen sa att vi satt som han ville, prata med diverse manniskor pa vagen, tanka bussen, samla in allas biljetter for att tva minuter senare dela ut dem igen osv... Det var inte bara jag som sag dagen rinna ivag och solen stiga allt hogre pa himlen med efterfoljande temperaturhojning. Till slut fick vi ga in i alla fall, i Konungarnas dal dar man funnit drygt 60 gravkammare varav majoriteten blivit plundrade och/eller forstorda pa olika satt. De tre gravar vi besokte tillhorde Ramses III, IV och VII varav den fortnamnda helt klart var den mest intressanta. Den byggdes egentligen for en helt annan person men overgavs da byggarbetarna rakat grava sig rakt in i annan grav. Istallet tog Ramses III over och lat arbetet fortga men i en annan riktning. Gravkammaren ar riktigt lang, 125 m, med hela 15 sidorum langs med den langa mittgangen. Overallt ser man vackra vaggmalningar och hieroglyfer, verkligen imponerande att se, i synnerhet med tanke pa att det var nastan 3200 ar sedan det gjordes. For ytterligare 100 egyptiska pund fick man ocksa besoka Tutankhamuns gravkammare vilket jag gjorde. Dar fanns Tutankhamun sjalv for allman beskadan samt hans sarkofag och en av innerkistorna liggandes i sarkofagen. Nar gravkammaren upptacktes 1922 var den sa gott som intakt och full av alla de saker, ca 5000, som man skickade med den dode till dodsriket. Tutankhamun sjalv lag i tre olika kistor varav den innersta var helt i guld, over ansiktet hade han sin beromda mask som jag ska fa se pa Egyptiska museet i Kairo.  Efter detta akte vi vidare till nasta dal, Drottningarnas dal, for att se ytterligare tva gravkammare av de ca 70 som finns i omradet. Lika imponerande dar. Nasta plats vi besokte var Deir el-Bahri dar drottning Hatsheputs gravtempel fran 1400 f.kr. finns. Mycket varcker byggnad bestaende av tre stora terasser som halls uppe av kolonner och som nas av en lang ramp i mitten. Stallet har restaurerats och ateruppgyggts ganska kraftigt men man kan fortfarande se manga av orginaldetaljerna som malningar exempelvis. Kan inte sluta imponeras av egyptens maktiga historia.

Det var dagens aventyr. Men jag har faktiskt hunnit med mer an sa under mina dagar har i Luxor. Forsta dagen besokte jag mumifieringsmuseumet dar man noggrant och detaljerat far se hur en mumifiering gick till. Det var inte bara manniskor som mumifierades heller, pa utstallningen fick man bland annat se en mumifierad apa, en fagel, en katt och sist men inte minst en fisk! Haha. Jag tycker det var roligt i alla fall. Folk maste ha haft fantastiskt mycket fritid pa den tiden. Jag gillade speciellt kattmumien dar man verkligen lagt tid pa att linda in oronen ordentligt, fantastiskt. Man fick ocksa se diverse karl dar den dodes inre organ forvarades, verktyg med vilka organen plockades ur och dessutom en riktig skalle i genomskarning dar man tydligt kunde se hur hjarnan ersatts med lindor. Fascinerande. Sa mycket grejer for att ta han om en dod, kan verkligen se framfor mig hur datidens IKEA salde "begravnings-kit" bestande av lampliga karl, lindor, verktyg for att hugga sten och grava ut inalvor samt parlor i olika farger for att dekorera den dode... Skoja bara.

Har ocksa besokt Luxormuseet med mangder av fantastiskt vackra flertusenariga statyer, tva mumier och mycket annat fran de olika tiderna av gamla Egypten. Manga av statyerna ar gjorda i granit eller annat mycket hart material vilket gor att se ser likadana ut idag som de gjorde da. Tidsperspektivet ar ocksa intressant, igar kom jag att tanka pa att nar Julius Caesar besokte Egypten sa var pyramiderna redan 2500 ar gamla, ratt otroligt egentligen.

Kanske later tjatig, men jag har hunnit besoka ytterligare stallen. Forst Luxortemplet som star mitt inne i stan granne med Mc Donalds. Templet ar fran 1300 f.kr och har byggts till och byggts om flera ganger efter det, bland annat star en moske fran 1200-talet e.kr pa en del av ruinerna. Framfor templet gar en aveny omgardad av sfinxar pa bada sidorna, framme vid templet mots man av tva jattestatyer och en obelisk. Pa insidan finns sen ytterligare statyer, tva sittande kolosser forestallande Ramses II, kolonner och annat. Maste verkligen ha varit en otrolig syn pa sin tid. Likasa Karnak som jag besokte igar, ett stort omrade bestande av saval tempel som kapell, pyloner och kolonner. Strax efter att man gatt in i templet kommer man in i en 5000 kvadratmeter stor hall bestaende av 134 kolonner i 16 rader. 12 av dessa ar 21 meter hoga med over tre meter i diameter, resten ar 10 meter hoga. Maktig syn. Senare kommer man fram till tva jattelika obelisker som bestar av ett stycke granit, man undrar ju hur man gjorde for att resa dem. Mycket annat fanns ocksa att se i Karnak som ni skert forstar, ska dock inte trotta ur er med mer historiska fakta om diverse ruiner.

Sist maste jag bara beratta att jag har hamnat pa ett... annorlunda hotell. Hotellet heter Sherif men gar ocksa under namnet Bob Marley house. Billigt ar det, men agarna verkar ha nagon form av sjuklig dyrkan av  Bob Marley da hela stallet ar tapetserat fran golv till tak med diverse affischer, flaggor och dylikt pa Marley, Cannabisblad och dylikt. Om det beror pa cannabis eller nagot annat vet jag inte, men personalen verkar inte riktigt helt med pa noterna heller. Jag kom till Luxor vid niotiden pa morgonen och fick ett rum pa hotellet. Pa kvallen, vid 22, kommer personalen pa att rummet redan ar bokat och ger mig en gratisplats pa taket. Hmm.. Jag fragar om de inte visste om detta tidigare och far svaret att det gjorde de visst men att de ville vara snalla och inte lamna mig utan ett rum. Vad ska man saga. Efter ytterligare en stund blir jag flyttad till ett annat rum dar det redan bor en fransman. Vi delar rum forsta natten, och morgonen efter blir fransmannen utslangd fran hotellet for att han, enligt peronalen, suttit uppe for lange pa natten och pratat med andra hotellgaster, och enligt fransmannen, flirtat med en tjej fran Danmark som en ur personalen ocksa var intresserad av. Skumt, hur som helst sa fick jag i alla fall rummet for mig sjalv sa jag ar nojd. Idag, innan jag akte ivag pa turen, var jag dessutom lovad frukost innan avgang. Jag steg upp en timme tidigare som det var sagt och upptackte att receptionen var stangd och att personalen sov. Tack for det. Men men, det ar ju billigt i alla fall.

Det var allt, imorgon aker jag soderut till Aswan for att se vad den staden har att erbjuda.

Kara blogglasare,

Som jag skrev sist ar jag i Egypten, pa Sinaihalvon narmare bestamt. I den lilla staden Dahab dar jag for narvarande bor hander inte mycket om man inte tycker det ar jattekul med dykning, vilket jag inte ar sa fortjust i. Daremot kan man aka runt till olika platser pa halvon, sa idag akte jag till Mt Sinai (ja, samma som i bibeln) for att klattra i berg. Berget ar 2642 m hogt och toppen kan man na genom tva olika vagar. Till fots eller kamel via Camel Path, en slingrig vag som i sakta mak tar en till toppen. Det andra alternativet ar vad som sa fint kallas "Steps of Penitence", de angestfyllda stegen eller nagot sadant. Det handlar om 3750 strappsteg, av varierande kvalitet, som mer eller mindre tar en rakt upp till toppen utan pardon. Jag ansag att vanliga grusvagar kan man ga pa hemma, sa jag valde det senaste alternativet som ju som ni sakert forstar kanns i fotter och knan nu efterat. Kul upplevelse var det dock, i synnerhet da den lokale killen som agerade guide for var lilla grupp, likt en bergsget mer eller mindre sprang upp for berget i sandaler utan varesig vattenflaska eller nagot annat nyttigt med sig. Suck. Hur som helst sa var det vart slitet, utsikten darifran var fantastisk och likasa solnedgangen, daremot sag jag varken nagra brinnande buskar eller kloka budord. Pa vagen ner blev det morkt fort sa vi tog den andra vagen for att komma levande hem. Guidekillen, som enligt egen utsago gor detta 4-5 ggr i veckan, gick i snabb takt nedat i beckmorker medans vi andra snubblade omkring med vara ficklampor. Da berget ligger flera kilometer fran narmsta stad och samhalle fanns det inget storande ljus i natten vilket gjorde stjarnhimlen till en upplevelse i sig. Har nog aldrig sett sa manga stjarnor pa himlen tidigare, inte ens i Wadi Rum, man sag till och med galaxen som ett ljust band over himlavalvet, fantastiskt.

Sen maste jag fa klaga lite ocksa. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare, men trafiken i dessa lander, herregud alltsa. I Syrien ar det nationalsport att ta sig over gatan levande da ingen bil stannar for nagot som inte ar storre an en sjalv, typ en hus. I Jordanien var det lite battre, men lite sisadar med vilken sida av vagen man skulle halla sig pa. I Egypten... Ja, nar jag precis kommit over gransen fran Israel hade sista bussen for dagen akt sa jag plockade en bil som fick transportera mig till Dahab istallet. 15 mil avverkades pa 1 1/2 timme, chaufforen korde bitvis i 150 km/h, pa fel sida vagen i kurvor med noll sikt dessutom. Nu snackar jag inte om en fyrfilig E4 med separerade korfalt, utan slingriga oken-/bergsvagar utan nagot avancerat sakerhetstank over huvud taget. Idag pa vag till berget var det likadant. Foraren tryckte gasen i botten pa den lilla rostiga minibussen, gjorde bisarra omkorningar och blinkade bara lite med lysena nar han var i kollisionskurs med motande trafik. Jag kanske ar kanslig, trakig, kanske inte oppen for andra tankar och losningar pa saker och ting... men det har ar inte roligt! Eller ja, man far val skratta at det trots allt. Det ar ju bara sa galet, som tex. da foraren hela tiden tar av och pa sig sitt bilbalte beroende pa om polisen star pa gatan eller inte. Det ar val saker som dessa som gor resande spannande trots allt. Vore trevligt dock om man slapp riskera livet for det.

Fran Dahab ska jag snart ta mig vidare till fastlandet, via farja fran semesterorten Sharm el-Sheikh till den andra semesterorten Hurghada. Inga jattespannande stallen, men de fungerar desvarre som knutpunkter for mycket av transporten i landet. Tyvarr aker inga farjor pa onsdagar, sa jag blir kvar har en dag till. Alternativet att aka buss i ett dygn kanns faktiskt inte jattelockande.

Ser fram emot mina tva sista veckor nar jag ska fa se och uppleva mycket av Egyptens otroligt fascinerande historia, mer om det framover.

Ok, har nu varit i det som kallas for Mellanosterns enda demokrati, Israel.

Det jag kan saga ar att det for det mesta var rent och snyggt overallt, ordning och reda, och mycket kandes och sag ut som hemma.

Men jag vet inte, kolla pa foljade bild och fraga dig sjalv om det ser ut som ett trevligt stalle du vill spendera din semester pa?

Misstolka inte bilden som forestallande ett fangelse likt Kumla eller Hall, detta ar den mur jag fick passera for att kunna aka till Betlehem pa Vastbanken, bara nagra kilometer fran Jerusalem. Jag, med mitt svenska pass, kunde passera utan nagra storre problem. Fick bara visa passet tva ganger, passera en metalldetektor och scanna vaskan i en rontgenapparat. Verkligheten for alla de palestinier som passerar gransen dagligen pa vag till jobbet eller dylikt ser helt annorlunda ut.

I Israel pagar en fullandad apartheid dar man tagit det basta fran saval DDR och apartheids Sydafrika. Det spelar ingen roll hur modernt och fint det ar pa ytan nar innehallet ar fullstandigt ruttet, vilket jag anser att det ar i Israel. En civiliserad stat behandlar bara inte folk pa det har viset. En tysk som jag at frukost med idag i Dahab, Egypten, hade ocksa precis varit en snabb tur i Israel och konstaterade lite kallt att Berlinmuren pa sin tid bara var fyra meter hog, denna ar atta...

Tank pa det nar du koper din avokado.

Sedan igar ar jag i alla fall i Egypten och ska spendera tva, tre dagar i den lilla orten Dahab. Det ar varmt, soligt och pa andra sidan vattnet ser jag Saudiarabien. Aterkommer nar jag har mer att beratta! :)

Shalom,

Sist jag skrev var jag i Wadi Musa (Petra) och skulle vidare till Wadi Rum. Sa blev det ocksa. Jag tog en tvadagarstur ute i Wadi Rums oken for att se den fantastiska natur som finns dar. Tro mig, en oken behover inte vara sa "oken" som det later. Wadi Rum var fantastiskt. Jag delade bil med hollandarna som jag berattat om forut samt ett par fran Hongkong. Mycket trevlig var det om an fruktansvart skumpigt och skakigt under hela resan. Vi sag vackra vyer, haftiga bergsformationer och fick mojligheten att klattra upp pa en stir sanddyna vilket ar betydligt svarare an vad det kanske ser ut att vara. Tre steg framat, tva bakat... Efter turen, som bland annat inneholl en punktering och dackbyte i oknen pa mindre an 20 minuter, blev vi lamnade i lagret som bestod av en serie talt och matplats. Dar blev vi serverade en fantastisk middag som det stackars guiden fixat helt sjalv pa nagot satt. Middagen var verkligen enorm. Visst, vi hade betalat bra pengar for att aka ut dit, men den middagen hade jag inte vantat mig, Skont att inte ga och lagga sig hungrig iaf. Den efterfoljande kvallen var magisk. De enda elektriska ljusen man sag var ficklamporna som vissa i gruppen hade med sig, annars var oknen stor, mork och respektingivande. Manen lyste dock klart vilket skapade en annu haftigare stamning pa platsen, den lyste sa klart att den t.om. kastade skuggor pa marken mitt i natten, ratt haftigt. Senare pa natten, strax innan gryningen hade manen forsvunnit och lamnat efter sig en sjukt fin stjarnhimmel som man bara ser pa stallen som denna dar inget annat ljus stor. Att jag fick se stjarnhimlen far jag dock tacka mitt lattskramda jag for. Jag vaknade namligen vid fyratiden av att jag horde nagon form av djur skrika och ha sig utanfor taltet samt att nagonting (sakert nagot stort och elakt odjur) var precis utanfor taltduken och forsokte ta sig in. Hmm... Skratta inte at mig, men nyvaken och vettskramd sticker jag i alla fall ut ficklampan och ser absolut ingenting, Saklart. Hor bara att det blaser ordenltigt vilket jag i ett mer rationellt stadium hade forstatt varit orsaken till det konstiga ljudet utanfor taltduken. Nar jag sen kryper tillbaka ner i badden sa ar jag mer eller mindre klarvaken i det becksvarta morkret och den stora tysta oknen, inte latt att sova da vetni. Somnade efter en stund i alla fall och sov sa dar gott som man bara kan gora i ett talt. Haha. Hur som helst, pa morgonen efter far jag i alla fall hora att det var tva sma katter som brakat pa natten och att det var det jag hade hort, inte nagon manniskoslukande tiger med andra ord.

Efter frukosten pa morgonen kors vi in till samhallet dar vi sedan tar en bil till kustorten Aqaba. Aqaba ar en semesterort dit saval jordanier och turister aker for att njuta av solen och vattnet. Det var det vi gjorde i alla fall, jag och hollandarna. I tva dagar har vi solat och badat, och inte nog med det, jag har snorklat for forsta gangen nagonsin. Sjukt haftig kansla i det kristallklara vattnet. Later som en klyscha men det var verkligen som att simma i ett akvarium bland alla haftiga och fargglada fiskar. Sag en drakfisk bland annat, helt otroligt. Inte nog med det... det hander mycket lustigt pa en resa som denna. Andra dagen aker vi ut till ett hotell i utkanten av stan dar man for en summa pengar far nyttja stranden och den tillhorande poolen. Sagt och gjort, vi tar bussen dit och blir sedan avslappta vid nagot som ser ut som en vagsparr. Vi ser fragande ut men de visar tydligt att vi ska in dar. Pa kullarna vid sidan av vagen ser vi vakttorn och vid vagsparren blir vi mottagna av tva soldater som ber oss visa pass. Hmm.. allt ar dock som det ska och det visar sig att hotellet tydligen ar granne med nagon form av marinbas, darav alla vapen ute i den annars sa fina strandidyllen. Hur som helst, efter att jag snorklat lite moter jag ett svenskt par som jag pratar med en stund. Efter ett tag visar det sig att gubben ar journalist pa en av vara stora kvallstidningar och fragar om jag vill bli intervjuad om Aqaba och om resan i Jordanien. Lustigt, men varfor inte. Sa han tar nagra kort pa mig med snorkel och intervjuar mig sedan om min resa. Ovantat!

Det var de senaste tre dagarnas historia. Sa hur hamnade jag da i Jerusalem undrar ni sakert nu... Undrar detsamma sjalv faktiskt. Maste drabbats av tillfallig sinnesforvirring, psykos eller annan form av dimma for att utsatta mig for den pers det innebar att korsa gransen till Israel. Detta var ju inte riktigt planerat fran borjan heller. Det visade sig namligen att Jordanien ar ett lilleputtland som man inte behover tva hela veckor for att resa igenom vilket jag hade planerat fran borjan, sa nu sitter med en vecka over som jag inte riktigt hade tankt. Darfor tog jag beslutet att utoka resan fran tre till fem lander (+Israel och Palestina).

Att kombinera resor till arablander med Israel ar inte alltid det lattaste. Om jag hade akt at andra hallet och borjat med Israel for att sedan ta Syrien sa hade jag helt enkelt fastnat vid gransen och inte blivit inslappt i Syrien, helt och hallet pa grund av den israeliska stampeln. Detsamma hade gallt Libanon och nagra fler lander. Gor man istallet som jag har gjort nu sa kommer man inte i landet, men inte utan strul och fragor. Detta hande idag. Jag akte till gransen och fixade utstampeln fran Jordanien utan problem innan jag gick over till den israeliska sidan. Pa vagen dit ser man stora staket pa vardera sida vagen med skyltar som varnar for minor (!), vakttorn och sist men inte minst valpumpade Belgian Blue-vakter med solglasogon och automatvapen. Blev stoppad av just en sadan da jag tydligen gick lite for fort, kanske stirrade for mycket eller nagot annat. Hur som helst, han tyckte jag skulle sta stilla i nagra sekunder innan jag kunde ga vidare till sakerhetskontrollen. Bast att lyda i ett sadant lage. Val framme vid kontrollen sa rontgas alla vaskor, varav min lilla vaska rontgas flera ganger och plockas sedan ur utan nagon utforligare forklaring. De sag nagot, men jag har ingen aning vad. Jag fick fragan om vad jag skulle gora i landet, hur lange jag skulle stanna och varfor jag i hela friden akt till Syrien av alla lander. Jag svarade korrekt pa alla fragor och fick sedan ga vidare till nasta utfragning. Passkontrollen.

- Efternamn?

- Varfor kommer du hit?

- Ar det forsta gangen?

- Hur lange ska du stanna?

- Har du fixat boende?

- Varfor akte du till Syrien?

Da jag varit i Syrien sa ville de gora en extra "security check" pa mig, vad det nu innebar. De beholl passet och hanvisade mig till en bank vid sidan om dar det redan satt ett gang olyckliga sjalar som ocksa haft oturen att semestra i Mordor innan de kom till Israel. Efter en mycket lang stund blev jag framropad till luckan dar jag ytterligare en gang fick forklara mina fredliga intentioner, telefonnummer, email, min bakgrund, mitt jobb, "var morsans fasters brorsa bor".. typ. Tillbaka till looserbanken for ytterligare en lang stund av vantan. Efter ett tag blir jag inkallad till kontoret istallet dar jag far fragan om jag pratat med nagon i Israel de senaste dagarna. Jag svarar att jag ringde hotellet dagen innan och da fragar de varfor jag valde just det hotellet. Hade god lust att svara att det var min "uncle" Osama som tipsat om hotellet da vi satt och blandade krut over en kopp te kvallen innan. Men nej, jag sa som det var att jag hade hittat hotellet i guideboken helt enkelt. Jag vet inte om det var medvetet fran deras sida, men pa nagot satt kande jag att de redan visste att jag ring till Israel och pratat med nagon... Lustig kansla. Efter ytterliagre en lang stunbd fick jag till slut mitt pass med stampel och allt. De fragade faktiskt om jag ville ha stampeln pa ett separat papper, men da jag varken ska till Libanon eller Syrien igen den narmsta tiden sa tyckte jag det kunde vara kul att fa den i passet. Sa blev det.

En taxiresa senare och vantan vid bussterminalen satt jag i alla fall pa bussen pa vag till Jerusalem. Coolt. Inte lika coolt var det faktum att jag sag soldater vart jag an tittade, soldater med vapen dessutom trots att flertalet sag ut som att de var pa vag hem for ledighet. Olustigt. Precis innan vi anlande Jerusalen fick jag dessutom syn pa apartheidmuren som separerar israelerna fran palestinierna, den ska jag se pa lite narmare imorn da jag aker till Betlehem pa vastbanken. Mer info kommer med andra ord. Han dock ta en runda i gamla stan innan det blev allt for morkt och sag bland annat klagomuren som sakert alla kanner till. Har dock svart att vanja mig vid att se soldater i full stridsmundering i vart och varannat gatuhorn...

Jag stannar over helgen och sen vantar... Egypten!

Hej!

Befinner mig just nu i Wadu Musa, det lilla samhallet i sydvastra Jordanien som gransar till den betydligt mer kanda platsen Petra. Jag har for tillfallet lungorna fulla av damm och okensand efter att jag gatt omkring i just Petra i omkring 11 timmar, och jag kan inget annat saga an att det ar ett fantastisk stalle pa alla satt och vis. Har aldrig sett nagot liknande tidigare. Petra, som 2007 blev framrostat till ett av varldens sju nya underverk, var under antiken huvudstad samt karavanhandelscentrum for det arabiska folket Nabateerna och byggdes omkring ar 800 f.kr. Vad som utmarker staden och gor den sa unik ar att storre delen av arkitekturen ar uthuggen direkt ur berget. Staden nas genom Al-Siq, en drygt kilometerlang passage mellan hoga klippvaggar av vilka vissa ar sa hoga som 182 m. En fantastisk syn. Vi var dar da de oppnade, klockan 6 pa morgonen, for att na "Skattkammaren", Khazne al-Firaun, vid soluppgangen. Skattkammaren ar den forsta byggnaden man kommer fram till och ar ca. 40 m hog uthuggen direkt ur berget. Namnet kommer fran en legend som sager att pirater, banditer alternativt en farao gomt en skatt i byggnadens oversta del forestallande en urna. Idag ar urnan genomborrad av hal fran da manniskor i olika tider forsokt skjuta hal pa den for att darmen hitta skatten. Svart att skjuta hal i sten dock... Hur som helst, kanslan av att ga genom Siqen tidigt pa morgonen, sa gott som ensam t.om. var helt otrolig. I synnerhet i slutet dar berget oppnar sig och man ser Skattkammaren som precis nas av solens stralar. Oslagbart.

Fran skattkammaren gick vi vidare mot "Klostret", Al-Deir, en over 40 meter hog byggnad som givetvis ocksa har huggits direkt ur berget. Precis om Skattkammaren ett fantastiskt stalle och kraver att man gar upp for drygt 800 trappsteg av varierande kvalitet for att na den. Petra i sig ar jattestort och mellan dessa tva platser finns flera andra byggnader, samt ett omrade med kolonner och annan arkitektur som paminner om att Petra ocksa varit en del av Romarriket. Runt allt detta finns fler byggnader, ocksa en hel del ofardiga som man ser lite har och var pa klippvaggarna. Otroligt. Det kostade en del att komma in, drygt 300 kr, men det var vart varenda krona. Vi hade dock tur, om tva veckor hojs entreavgiften till 600 kr...

Det var allt fran Wadu Musa och Petra.

Innan jag kom hut var jag som bekant i huvudstaden Amman, som jag annu inte riktigt sett i dagsljus. Anledningen till detta ar att jag, tillsammans med mina hollandska vanner, fortsatt med den daliga vanan att aka langfardstaxi och gjort detta under de tva heldagarna jag hade i Amman. Var taxichauffor Ali, fran Palestina, korde runt oss i halva Jordanien till diverse spannande platser. I fredags gjorde vi den forsta turen som gick osterut till fyra olika slott som finns runt om i oknen. Det var en intressant fard och slotten var sevarda om kanske inte nagon jatteupplevelse. Slotten var inte heller riktigt som de slott vi ar vana vid i Europa utan av ett betydligt enklare slag, det forsta sag ungefar ut som en skokartong i sten som blivit utslangd mitt ute i ingenstans. Ganska haftigt anda, att de det sta ute i oknen utan nagon som helst civilisation i narheten. Vi fick dock veta att det inte alltid sett ut sa utan att det faktiskt funnits ett litet samhalle runt slottet en gang i tiden med jordbruk och liknande. Nu var det dock bara slott och enorma mangder sand kvar... Som jag har skrivit forut sa kan jag inte lata bli att reagera och fundera over var jag egentligen befinner miog nar jag ser vissa vagskyltar. Den har dagen sag jag vagskyltar till bade Irak och Saudiarabien, coolt.

Andra dagen var desto battre. Vi akte soderut och borjade med nagot man skulle kunna kalla Jesusturism, visst later det fantastiskt spannande? Vi akte till Jordanfloden, precis pa gransen till Vastbanken, till den plats dar Jesus sags ha dopts av Johannes doparen (nej inte doping!). Det var ett vackert omrade vi gick omkring i och pa ett stalle fick man t.om. doppa fotterna i floden... jag var den ende, men varfor inte liksom. Dar man kom ner till floden stod man samtidigt bara 5 meter fram nasta brygga bakom vilken en Israelisk flagga vajade. Israel, skum kansla att sta sa nara... Andra sidan floden, vastbanken, ar ju for den som inte vet av Israel ockuperat palestinskt terrotirium, darav den Israeliska flaggan. Fran platsen kunde man dessutom se anda till staden Jeriko pa vastbanken som ar en av varldens aldsta stader och dessutom den som ligger lagst, 260 m under havsnivan. Haftigt.

Vi befann oss som sagt pa ca 260 m under havsnivan, och langre ner skulle vi aka under dagen. Dock borjade vi med att aka uppat igen for att fortsatta dagen med lite allman Bibelturism. Vi akte till Mt. Nebo. berget fran vilket Moses ska ha sett det forlovade landet, han ska dessutom ligga begrav nagonstans i omradet. Hur som helst, fran berget ska man vid fina dagar ha en riktigt god utsikt, man ser sa lang som till tempelberget i Jerusalem. Det gjorde vi dock inte idag, men utsiken var fin anda.

Nu slutade den religiosa delen av resan och vi for vidare till en statligt finansierad mosaikfabrik. Mosaik ar verkligen ett haftigt hantverk, och pa det har stallet var det folk med olika form av handikapp som stod for tillverkningen. Om man ville kunde man kopa med sig en liten mosaik och fa den hemskickad utan extra kostnad, vilket jag inte gjorde da den minsta av mosaikerna gock pa 7000 kr, "utan extra kostnad"... Kul att se hur det gick till iaf.

Resten av dagen gick i valbefinnandets tecken. Forst for vi vidare, pa slingriga vagar genom ett fantastiskt bergslandskap, till nagra varma kallor dar vi badade tillsammans med aldre herrar och jordanska barnfamiljer. Det var synnerligen intressant att se damerna som badar fullt pakladda med sloja och allt. For mig ser det ju saklart markligt ut, men jag undrar hur de sjalva resonerar kring det och om de tycker att det ar jobbigt eller nat. De sag hur som helst ut att njuta lika mycket som alla andra av det badkarsvarma vattnet.

Sist pa schemat stod Doda havet, insjon mellan Jordnien och Vastbanken. Sjon utgor en av jordens lagsta punkter, 420 m under havsnivan och har en salthalt som ar nastan 9 ggr hogre an normalt havsvatten. Att bada dar var en upplevelse utover det vanliga. Att simma var sa gott som omojligt annat an pa rygg da du bokstavligen flyter som en kork. Riktigt skum men haftig kansla, minsta sar pa kroppen gor dock riktigt ont pa grund av saltet. Jag fick bland annat radet att inte raka mig pa morgonen och pa vag till stranden star det att man inte ska flyta for langt ut, att man ska akta ogonen och absolut inte svalja nagot vatten. Att det inte fanns sa mycket till liv utover badarna behover jag knappast saga. Kvallen avslutades med en sagolik solnedgang over Doda havet och lite normalt badande i poolen.

Nu vantar middag och imorgon aker jag till okenomradet Wadi Rum for att se lite vacker natur.

Tack och hej for den har gangen.

Kara lasare,

Idag fortsatte resan soderut, med taxi (!) fran Damascus till Jordaniens huvudstad Amman. Varfor detta snobberi med taxi undrar ni sakert nu? Jo, jag sprang ihop med de glada hollandarna igen som jag traffat i Aleppo tidigare, de hade bosatt sig pa samma hotell som jag och hade ocksa planerat att aka till Amman idag. Vi bestamde oss darfor for att nyttja det effektiva "servicetaxi"-systemet som finns, det kallas sa, vet inte varfor. Mangdrabatt och ett trevligare satt att resa tillsammans pa. Med tanke pa att prislaget ar som det ar i Syrien, och valet stod mellan att ta en buss for motsvarande 40 kr for fem-sex timmars resa, eller en taxi for motsvarande 200 kr for tre timmars resa, sa var valet ganska enkelt - for mig i alla fall. For gemene syrier hade valet kanske inte varit lika sjalvklart...

Resan gick som vantat valdigt smidigt och att komma in i Jordanien var som att komma in i en annan varld - igen. Tullen och passkontrollen pa den syriska sidan var ett myller av manniskor som skrek, ropade och hade sig, sa pass att en passkontrollant till slut forde oss till diplomatdisken dar de tog hand om oss. Pinsamt men smidigt att vara europe ibland. Mycket byrakrati dessutom, ytterligare lappar som skulle fyllas i, pengar som skulle betalas vid en disk, varpa man fick ett nytt papper som man skulle ta till en annan disk dar man sedan fick stampeln. Fantastiskt. Passet hade dessutom kontrollerats innan vi kom fram till sjalva terminalen, typ en 100 m innan, och sen ytterligare en gang 100 m efter. Jaja, vi kom ut i alla fall.

Over till den jordanska sidan. Personerna som jobbade dar sag allmant trotta ut men gjorde anda ett effektivt jobb. Jag fixade visum pa plats vilket innebar att de forst satte en jattestampel i passet. Pa denna stampel skrevs nagra rader, varpa ett litet frimarke klistrades pa stampeln. Avslutningsvis laminerades det hela. Tjusigt varre. Dar maste jag anda saga att Syriens visum var smidigare, en helsides klisterlapp i farg. Pa vegan ut kollades passen en sista gang och alla halsades varmt valkomna av glada vakter med jattevapen. Ute pa vagarna ser man fler skillnader jamfort med Syrien. Bilarna pa motorvagen haller sig till sin fil (eller snarare, det finns olika filer!), halen i motorvagen har lagats, nastan alla jag mott hittils talar hyffsad engelska, jag blir inte pakord nar jag gar over gatan i Amman...

Da vi anda akte bil till Amman sa bestamde vi oss for att stanna pa vagen, man har ju den friheten nar man aker bil, for att besoka ytterligare en gammal romersk stad, denna gang Jerash. Vi hade en timme pa oss vilket rackte gott och val i den 35 gradiga varmen. Vi missade stora delar av omradet, men det kan latt bli for mycket ruiner ocksa. Vi hann i alla fall se en av de vackraste delarna, en nastan komplett teater fran ar 90 med plats for 3000 askadare. Hela scenen och laktaren fanns kvar, delar av utrymmena bakom ocksa. En helt och hallet fantastisk plats.

Nu ar jag pa plats i Amman i alla fall och har precis gatt en runda i de narliggande kvarteren. Var lite trott efter dagens resa sa efter att jag atit en Shish Taouk pa kvarterets hak tankte jag gora ett besok pa en narliggande biograf. Kollade kartan och gick dit, tog nastan en timme da hela det omradet ligger pa en av Ammans 19 kullar, varav denna nas genom bisarrt langa och branta backar foljt av ett antal brantare trappor. Genomsvettig kom jag da fram till vad jag trodde var en normal biograf. Den normala biografen visade sig tillhora ett av de lyxiga jattehotellen i stan, men jag hade ju anda gatt sit sa vafan... En metalldetektor, rontgenapparat och muddring senare var jag dock inne och insag att det bara var filmer pa arabiska utan text pa annat sprak. Se dar, bara att ga hem igen da. Hittade en annan biograf pa vagen, tyvarr utan filmen kvar for kvallen. Fick dock en piratkopia av ett programblad av den charmiga tjejen i kassan till ett lofte om att inte saga nagot till hennes chef om att hon olovligen anvant kopieringsapparaten. Ska halla mitt lofte.

Det ar sannerligen en enorm frihet att resa sjalv. Det sa jag kanske inte de forsta dagarna i Damascus da jag klattrade pa vaggarna av att inte ha nagon att prata med, men nu traffar jag folk, ser pa det jag vill, vaknar nar jag vill, aker dit jag vill, umgas om jag vill och gor det inte om jag inte vill. Det ar saklart fint att resa tillsammans ocksa, men detta ar verkligen en kul erfarenhet. Som jag har skrivit tidigare har jag ju traffat folk lite har och var, varav vissa har jag akt pa turer med som det hollandska paret. Ibland traffar man dock manniskor som.. man garna ar utan. Just nu sitter jag hukad bakom datorskarmen for att 5 meter langre bort sitter en amerikansk dam, i rolig hatt dessutom, som jag tidigare traffade i Palmyra. Eller det var snarare hon som (nastan) traffade mig med sina flaxande armar da hon hogt skrek at mig att jag var oforskamd som trangde mig fore i kon... Sag faktikst inte att hon var dar innan hon borjade skrika. Hur som helst sa vill jag inte prata med henne igen, sa jag hukar en stund till.

Syrien forresten, glomde beratta det forut. Innan jag akte dit berattade min pappa att det dricks mate aven i Syrien. Mate ar for er oinvigda nagot av en nationaldryck i Uruguay ocksa mycket populart i Argentina och Paraguay. Man dricker traditionellt ur en kalebass med hjalp av ett sugror, en bombilla. Han berattade att syrier som bosatt sig i Uruguay en gang i tiden borjat dricka mate, och sedan tagit traditionen med sig tillbaka till Syrien. Det stammer verkligen. Visst, det dricks naturligtvis inte i samma utstrackning som i Uruguay, men man ser dem anda lite har och var vilket jag tycker ar hur tufft som helst. Dessutom anvands ordet bombilla, vid sidan om det arabiska "masasa".

Slutligen mina vanner, helt arligt nu ni som kanner mig och ver hur jag ser ut, ser jag koreansk ut?? Ser jag asiatisk ut over huvud taget? Ett antal ganger har jag namligen fatt fragan, framforallt av syriska taxichaufforer, om jag kommer fran Korea. Lustigt. Far anda konstatera att jag i alla fall verkar ha ett internationellt gangbart utseende da jag ett antal ganger blivit fragad om vagen pa det inhamska spraket av manniskor i olika lander, det har i alla fall hant i sa vitt skilda lander som Italien, Thailand och Syrien. I Stockholm blir jag dock tilltalad pa engelska om jag stiger in i fel butik pa Drottninggatan...

Tack o hej!

Marhaba, sist jag skrev var jag i staden Hama for att se ett urval av de fantastiska platser som finns i omradet. Men, man ar ju ingen riktig turist om man inte drar pa sig nan j@#la matforgiftning precis da det passar som samst. Vilket jag naturligtvis gjorde nar jag tillsammans med en australiensisk tjej och tva damer fran Danmark lejde en chauffor for att kora runt oss i naromradet. Nagra ruiner, ett gamalt citadell och en borg som anses vara en av varldens vackraste stod pa schemat.

Tidigt pa morgonen akte vi da ivag, glada och forvantansfulla som bara turister kan vara. Vi borjade med ruinerna efter den antika staden Apamea dar man langs med huvudgatan fick njuta av de enorma kolonnaderna som stod uppstallda. Riktigt haftigt att se, i synnerhet en tidig morgon nar kolonnerna ramas in av dimma. Nar vi sen akte vidare tog da den roliga resan slut for min del och ersattes av sex timmars elande och  illamaende och ett standigt in och ut ur bilen. Citadellet vi besokte sedan minns jag inte mycket av, och dagens hojdpunkt den gamla korsriddarborgen Crac des Chevalieres besokte jag forvisso men jag hade tyvarr tankarna pa annat. Det lilla jag sag var dock maktigt. Bittert, men sant hander ju tyvarr. Men ingen ont som inte for nagot gott med sig, nu har jag ju en god anledning att komma tillbaka hit nagon gang.

Foljande dag spenderade jag framst pa rummet pa hotellet i Hama. En liten tur tog jag dock for att se det som gor Hama vart ett besok, de 17 vattenhjulen som star lite har och var i staden. De har statt dar sedan tidig medeltid och var byggda for att med hjalp av akvedukter forsla vattnet vidare till stadens olika delar. Det sorsta ar over 20 m i diameter och de ar gjorda helt i tra vilket skapar ett ganska speciellt ljud da de snurrar. Aven har var folk fantastiskt trevliga, vid ett tillfalle blev jag stoppad av nagra barn som kom gaende - de ville spela fotboll med mig. Det blev dock en kort match. Jag fick bollen, sparkade den till en av killarna som sen vinkade adjo och tog med sig alla sina kompisar darifran. Hmm... Forsoker intala mig sjalv att jag skramde ivag dem med mina briljerande kunskaper i fotboll.

Hur som helst, idag ar jag precis som rubriken avslojar i staden Palmyra. Det var haftigt att se hur naturen under resan dit vaxlade fran det lilla grona som finns i landets vastra delar till mera oken ju langre osterut vi kom, oknen i sin tur vaxlade standigt mellan stenigt, grusigt och sandigt. Vagen vi akte pa gick med fa undantag spikrakt fram utan nagra kurvor. Det var en speciell kansla att, da vi val svangde vanster vid ett vagskal, se skylten mot Bagdad till hoger. Palmyra, eller snarare det antika Palmyra var pa sin tid ett stort centrum for karavanhandeln i omradet och hade goda forbindelser med inte bara arablanderna utan ocksa Kina, Indien och Persien. Det som nu finns kvar ar framforallt en maktig kollonad men ocksa diverse tempel, en amfiteater och mycket annat som skvallrar om den betydelse som staden hade en gang i tiden. Jag kom hit igar eftermiddag och hann darfor inte se sa mycket, idag har jag daremot spemderat storre delen av dagen i omradet som at sa stort att man utan problem hittar platser for sig sjalv trots de hjorder av turister som kommer hit varje dag.

Det var det. Maste for ovrigt tillagga att jag inte kan lata bli att forundras over hur stor betydelse, eller snarare hur standigt narvarande religionen verkar vara har. Jag syftar da inte bara pa boneutropen som ljuder over staden med jamna mellanrum utan ocksa det satt som folk forhaller sig till moskeerna - i mina ogon ser det ut som om folk anvander dem som en allman motesplats och inte bara for att praktisera sin tro. Nar jag besokte den stora mosken i Damascus sag jag barn springa omkring, vuxna som stod och pratade, vissa som till synes verkade komma direkt fran affaren med stora kassar, somliga satt for sig sjalva langs med vaggarna, andra lag och sov... Intressant. Intressant var ocksa motet jag hade med en aldre man i Aleppo. Minns tyvarr inte vad han hette, men han kom fram till mig pa ett torg dar jag satt och pratade med en annan person jag traffat under dagen. Den aldre herren horde att vi pratade engelska och blev darfor nyfiken och kom fram. Vi borjade prata allmant om vad jag sett i Syrien, om Sverige, om krig, Israel, om han och om mig. Efter en stund kom vi in pa religion, han fragade mig om jag var troende och jag forklarade att sa inte var fallet. Han hade mycket svart att forsta detta da han menade att allt vi har runtomkring oss borde vara anledning nog att vara troende. Jag forsokte pa olika satt forklara att Sverige ar ett mycket sekulariserat land och vad jag trodde att detta berodde pa. Det bet inte pa honom utan han menade slutligen att utan tro (islam) kan jag "bara vara en god medborgare men inte en god manniska liksom majoriteten av vastvarldens medborgare som later sina regeringar suga ut mellanostern och varlden". Att vara ateist var inget alternativ, jag var kristen darfor att vastvarlden ar kristet och darmed ocksa lika god kalsupare som alla andra. Vi hade en lang och intressant diskussion och han var ingen idiot pa nagot satt. Efterfoljande dag kom han till hotellet och gav mig en pase dadlar, klappade mig pa axeln och sa att det nog skulle ga bra for mig med till slut. Kanner mig hoppfull.

Imorgon aker jag till Damascus igen for att pa torsdag skaffa mig en ny stampel i passet nar jag korsar gransen till Jordanien - darifran hors vi nasta gang.

Marhaba!

Sist jag skrev var fran Damascus, Syriens huvudstad. Darifran tog jag bussen till Syriens folkrikaste stad Aleppo, ytterligare en stad med mycket historia da den tillsammans med Damascus tavlar om att vara varldens aldsta fortfarande bebodda stad. Manniskan har hangt i dessa trakter lange med andra ord.

Det anses generellt att Aleppo ar en mer konservativ stad an Damascus och det kan man bland annat se pa slojmodet hos kvinnorna da det ar av det nagot mer extrema slaget an vad man vanligtvis ser i Damascus. Annars maste jag nog saga att jag trivdes betydligt battre i Aleppo an i Damascus. Trots att det ar en storre stad sa kandes den betydligt mindre stressig med mindre trafik, folk verkade mer oppna och jag blev halsad valkommen av var och varannan manniska jag motte pa gatan, ratt haftigt maste jag saga.

En av huvudattraktionerna i Aleppo ar souken med rotter fran 1200-talet som stracker sig nastan 2 km genom stadens aldre kvarter. Ett fantastiskt stalle att ga vilse pa, vilket jag gjorde ett flertal ganger da det stracker sig over flera hektar med gangar at alla mojliga hall. Vissa delar ar ren turistfalla medan den storre delen ar mer autentisk dar det saljs allt fran notter, kott, kryddor, tyger, skor och mattor. Att folk halsar pa en far man uppleva aven i souken, men inte pa det dar genuint trevliga och nyfikna sattet som folk gor pa gatan utan har foljde det ett visst utstuderat monster som blev allt tydligare ju mer jag befann mig i souken. Det hande allt som oftast nar man gick forbi ett litet stand med diverse onodiga prylar menade for turister, det kunde ga till som foljer:

- Hej! Valkommen, var kommer du ifran?

- Oh tack, jag kommer fran Sverige.

- Ah, vad spannande. Vad ar huvudstaden i Sverige, Oslo? (for att fa det tilltankta offret i fraga att stanna upp)
(alternativt: Ah, vad spannande. Vad talar man for sprak i Sverige, engelska?)
(alternativt: Ah, vad spannande. Var ligger Sverige, nara USA?)
osv.

- Nej, Stockholm.

- Jahaa, det hade jag ingen aning om, se dar sa spannande. Du forresten, far jag visa dig en sak i min butik? Kom har..

Ja, sen forstar ni sakert resten.. Till en borjan tankte jag navit att den har manniskan kanske verkligen tror att Oslo ar huvudstaden, sa da stannar jag ju upp och forklarar snallt hur det ligger till. Men nar efterfoljande forsaljare staller snarlika fragor, den ena markligare an den andra, sa forstar man snabbt grejen med det hela.

Ett till stalle i Aleppo som fick en att for en liten stud forflyttas tillbaka nagra hundra ar i historien var citadellet, ett medeltida fort belaget pa en hojd mitt i gamla Aleppo. Citadellet ar fantastiskt valbevarat pa utsidan vilket i alla fall fick mig att tanka pa nagot taget ur Sagan om Ringen eller dylikt. Foton kommer sa fort jag far mojlighet att ladda upp. Det finns ett vackert citadell aven i Damascus, men det gar inte att jamfora med detta.

Igar tog jag en tur utanfor stan tillsammans med ett harligt par fran Amsterdam. Vi akte runt och besokte nagra av det man kallar Dead Cities har i Syrien. Det handlar om upp till 700 gamla bosattningar, vissa daterade sa langt tillbaka som 500 ar fore kristus, som av olika anledningar lamnades och nu ar ruinstader. Vi besokte en av de storsta, Serjilla byggd ar 473, som ar forvanandsvart valbevarad. Vissa hur ar nastan intakta dar de star utspridda over ett stort omrade bland en massa olivtrad. Omradet ar sa stort att man latt hittar en plats dar man helt sjalv kan utforska ruinerna, haftig kansla.

Nu har jag varit ivag i snart en vecka vilket fatt mig att reflektera lite over den varld jag kommit till. Syrierna i gemen verkar vara valdigt mana om hur de for sig, hur de ser ut, klar sig osv. Folk ar standigt valkladda varesig det ar i traditionella klader eller mer moderna sadana. Men ser forvanansvart fa manniskor i kortbyxor exempelvis trots att temperaturen stiger over 30 grader, det ar skjorta och finbyxor som galler. Daremot ser det helt annorlunda ut i miljon runtomkring. Aker man bil kan man se att vaggrenen ar full av skrap, soppasar, koserver, plastflaskor, papper osv. Liknande ar det inne i staderna och det ar verkligen trakigt att se. Varfor denna skillnad undrar jag?

Gar man omkring som turist med sin kamera i handen kommer det ofta fram sma barn som vill att man ska ta kort pa dem. Nar man har gjort det skrattar de och springer ivag igen, alternativt hamtar en foralder/kompis som ocksa ska fa vara med pa kort. Fa ar intresserade av att se kortet utan vill bara vara med pa bild, lite lustigt sadar.

En till sak jag funderat pa ar det faktum att den gamla laten Lambada verkar omattligt popular i det har landet. Mobilsignaler, biltutor, ja den hors overallt i princip... ...och sa bra var den val anda inte? 


Idag akte jag soderut igen till staden Hama som ligger ungefar halvvags till Damascus. Det osregnar for tillfallet, och da jag inte har nagra vettiga regnklader med mig sa passar jag pa att skriva nagra rader, hoppas ni inte tycker det blev for mycket ordbajsande. I Hama kommer jag hanga nagra dagar, finns mycket att se runtomkring denna stad ocksa, och sen aker jag till Palmyra.

Tack o hej.

Salam aleikum mina vanner!

Denna blogg har nu officiellt och utan foregaende varning blivit en resedagbok, i alla fall under sex veckor framover da jag utforskar delar av spannande mellanostern. Har lovat somliga att skriva lite om vad jag har for mig pa min semester och borjar da med att klargora att jag mar bra och trivs med tillvaron, da var det klart, ingen behover oroa sig! :)

Borjar med att beratta att jag precis upplevde en stund av inre frid. Jag vet, later hur sjukt som helst, men det ar sant. Jag satt pa Leila's, en restaurang precis i kanten av den stora Umayyadmosken med en stor terrass pa taket. Dar satt jag, sag pa bergen som omgardar Damascus, kande den varma brisen som for tillfallet inte bestod av avgaser och njot av god och fin mat som inte kostade mer an 50 spann. Kande att livet for tillfallet inte kunde vara battre vilket ar en skon kansla.

Har annars forsokt vara duktig turist och sett sa mycket av stan jag orkat i varmen som hittils inte gatt under 30 pa dagarna. Damascus ar en stad med mycket historia och mycket kultur, manniskorna har lever bokstavligen i sin historia vilket jag tycker ar ratt haftigt. Gamla stan i Damascus myllrar av manniskor, folk handlar i soukerna, gar till mosken och liknande och majoriteten som gor detta ar inte turister utan till synes helt vanligt Damascusfolk. Tycker det ar haftigt att se en stad som verkligen lever, aven pa dygnets morka timmar. Utanfor fonstret ser jag skomakare, skraddare, schapoforsaljare, folk som saljer notter, dadlar och gud vet vad och kunderna ser inte ut att minska pa en bra stund, och da har klockan passerat 21. Det ar forovrigt full rulle i stan aven pa dagen vilket far mig att undra vad folk egentligen gor. Bilar, bussar, folk pa gator och torg i en strid strom som aldrig ser ut att ta slut. Vart ar folk pa vag? Var har folk sina jobb? Stan ser likadan ut pa dagtid som efter kontorstid, i alla fall i mina turistogon.

Kultur som sagt, mycket kultur finns det har. Besokte idag Damascus nationalmuseum dar jag bland annat bevittnade vad jag forstod var varldens aldsta alfabet, en sisadar 3500 ar gammalt. Maktigt och sager mycket om de stora kulturer som avlost varandra i den har delev av varlden. Har finns verkligen en fantastisk kulturskatt, vilket gor det annu mer sorgligt att se hur var del av varlden talar om mellanostern som om det vore efterblivet.

Det var det. Ska forresten beratta om en liten episod jag hade igar, med taxichafforen Aziz. Som jag skrev tidigare omgardas den har staden av ett antal kullar och berg och jag fick hora genom nagon att man kunde aka upp dit och se staden ovanifran. Sagt och gjort, jag vinkade in en taxi, gav en lapp med det tilltanka malet pa arabiska till chafforen Aziz och sa gav vi oss ivag till bergets topp, trodde jag. Halvvags upp pa toppen stannar han bilen och fragar mig pa arabiska vad jag trodde var nagot i stil med: "Blir det bra har, ska vi stanna?" Sjalv ser jag att toppen av berget ar en bit upp och visar sa snallt jag kan att han ska fortsatta uppat. Han ser fragande ut, ler, ger mig en halstablett, och kor vidare. Efter 5 minuter ar vi pa andra sidan berget och jag ser ett antal skyltar dar det star nat i stil med "No Trespassing, Military zone" svisha forbi utanfor fonstret. Jag ser hur Aziz tittar pa mig i backspegeln, ser undrande ut och fragar aterigen om jag verkligen vill vidare pa vagen som uppenbarligen inte ar menad for turister. Jag inser till slut att det inte finns nagon vag upp till toppen, att utsiktspaltsen i sjalva verket ligger dar han forst stannade. Jag kanner mig dum, ber honom stanna dar vi stannade forst, jag tar tva kort pa utsikten, och ber honom sedan kora tillbaka. Jag tackade sedan, sa gott jag kunde med hjalp av teckensprak och nagra enstaka arbabiska ord, for hans talamod och betalade dubbelt.

Imorgon tar jag bussen for att se vad Syriens storsta stad, Aleppo, har att erbjuda.