The Life of Avlo

Här kommer ett urval av de bilder jag tog under resan i något av de längsta blogginläggen jag någonsin gjort.

Vi börjar med kartan och resrutten. Följande platser är de ställen där jag övernattade och till dessa tillkommer dagsutflykter som exempelvis diverse slott och ruiner i norra Syrien, Petra och Döda havet i Jordanien, Betlehem på Västbanken, bestigning av berget Sinai, Abu Simbel och Konungarnas dal i Egypten.

Stockholm ---> Syrien (Damascus - Aleppo - Hama - Palmyra - Damascus) ---> Jordanien (Amman - Wadi Musa - Wadi Rum - Aqaba) ---> Israel (Jerusalem) ---> Egypten (Dahab, Luxor, Aswan, Luxor, Kairo)

Då jag kom hem igår så blir detta det sista blogginlägget från min resa i Mellanöstern.

Som jag skrev sist var jag eventuellt på väg till Alexandria för de sista två dagarna. Efter att jag skrev det tog jag en promenad bort till huvudtågstationen Ramses för att kolla upp tidtabell och priser för Alexandria morgonen därpå. Väl på stationen ser jag dock det kaos som utspelar sig vid biljettluckorna då hundratals människor samtidigt försökte sig fram till de fem biljettluckor som fanns. Inte en chans tänkte jag, var trött på att trängas och stöka så jag beslöt helt enkelt att stanna i Kairo och gick fort därifrån.

Dagen efter besökte jag istället kvarteren som i boken benämns som "islamic Cairo", grundat år 969 e.kr. Stadsdelen är känd för sina många moskéer och annan muslimsk arkitektur men de flesta tar sig dit för att gå runt i Khan Al-Khalilibazaaren. "Bazaar" är ett annat ord för "souk" som används i Syrien för den som undrar, en permanent marknadsplats med andra ord. Till skillnad från de stora soukerna i Syrien så var denna inte alls lika unik eller genuin, tycker den mest var lämpad för turister om jag ska vara ärlig. Kvarteren runtomkring var dock mycket fina och trevliga att gå omkring i. Trots att stadsdelen inte är så stor eller ligger så långt bort tog besöket nästan hela dan i anspråk då jag tog mig dit och tillbaka gående vilket annebär att man måste samsas med de ohyggliga mängder folk och bilar som finns i stan. Tidigare har jag skrivit att Kairo inte är värre än vad exempelvis Buenos Aires är, men det får jag nog till en viss del ta tillbaka efter den här dagen. Det går knappt att beskriva trafiksituationen i vissa delar av Kairo, att säga koasartad vore en underdrift. Men på något sätt verkar ju allt fungera i alla fall, folk går och bilarna rullar om än långsamt.

Dagen efter och min sista dag i Kairo gick mest ut på att döda tid på olika sätt. Jag vaknade vid nio, checkade ut vid tolv och hade sen några timmar att ta död på tills flyget lyfte vid 04 morgonen därpå, 16 timmar med andra ord. Så jag drällde runt i stan, gick på billig bio ytterligare en gång, åt mat, gick runt ännu mer och hängde sen de sista tre timmarna på hotellets takterrass. Inte jättespännade dag med andra ord. Vid nio på kvällen tog jag sen taxin till flygplatsen och satt där i tre timmar innan jag kunde checka in. Första flygresan gick sedan till Amsterdam. På grund av ett häftigt oväder fick planet åka några extra svängar ovanför Amsterdam innan landningen som blev något av det värsta i flygväg jag varit med om. Upp och ner som en bergochdalbana och slutligen en riktig benknäckarlandning som fick en och annan i kabinen att se missnöjd ut efteråt.

Direkt efter landningen får vi förklarat i högtalarna att de av någon anledning utför en extra passkontroll precis utanför flygplanet och att vi därför ska ha våra pass redo. När det blir min tur att lämna fram passet får jag inget varmt "Välkommen" eller "Trevlg resa till Stockholm" av vakten, utan han tittar istället misstänksamt på passet och sedan mig, plockar sedan fram ett förstoringsglas och granskar passets fotosida i detalj. Uppenbarligen är det något han reagerar på för han behåller passet och ber mig sitta ner i en avskild del av ankomsthallen. På samma ställe sitter redan fyra personer som av en lika okänd anledning inte fallit vakterna i smaken. Vad vi har gemensamt är att vi alla antingen är mörkhyade alternativt solbrända och att vi på ett eller annat sätt har ett utseende som enligt en Sverigedemokrat inte riktigt uppfyller normen. Med andra ord, vi är alla svartskallar och några av oss är dessutom skäggiga! Bäst att ringa i klockorna och höja beredskapen ett snäpp! Det spelar tydligen ingen roll att alla, utom en vars pass är utfärdat i Kanada, har röda EU-pass. Vi får sedan inför hundratals nyfikna ögon på terminalen följa med fem vakter, en per person, till vakternas kontor en bit bort i terminalen och sitta ner igen medan de kontrollerar passen ytterligare en gång. Tre personer blir ganska omgående ivägsläppta, men jag och kanadensaren får sitta kvar ytterligare en stund. Vi tas sedan in på kontoret där två andra vakter bakom en disk ska få titta på oss samtidigt som de jämför med passbilden. Kanadensaren friar de efter att bara en person tittat på honom. Mitt pass behövde tydligen två personer som tittade på det samtidigt som jag fick frågorna om det var mitt pass och om jag verkligen bodde i Sverige. Till slut blev jag frisläppt men en tråkig erfarenhet rikare. Är detta framtiden för det nya gammelbruna Europa?

Den jobbiga dagen slutade inte där. Flyget till Stockholm blev försenat med tre timmar på grund av frånvarande piloter som istället för att manövrera vårt plan till Stockholm satt och tryckte i Frankfurt, fel land liksom. Efter en lång väntan hittade de dock två reservister som förbarmade sig över oss. Väl framme på Arlanda konstaterade jag att jag hade sovit, eller åtminstone slumrat, i tre timmar de senaste 30 timmarna. Jag var med andra ord lite trött. Nu är det i alla fall skönt att vara hemma och när jag ser tillbaka på resan kan jag säga att jag har upplevt fantastiskt mycket och att semestern varit precis så som en semester ska vara, jag har inte lagt en tanke på jobbet eller vardagen förrän nu den sista veckan. Är mycket nöjd.

Något som jag varit med om ett antal gånger under resan och som jag vill dela med mig av här är att många av de människor jag har träffat har varit nyfikna på Sverige och ställt frågor om hur saker och ting förhåller sig här. Men det jag vill berätta om nu är att folk lika ofta har delat med sig av sin syn och sina tankar om Sverige som med några ytterst få undantag har varit enbart positiva. Folk har med stor entusiasm berättat om hur avundsjuka de är på vårt, enligt dem, lugna och stabila land och framför allt på vår välfärdsstat med allt vad det innebär. Ett antal amerikaner jag träffat på olika ställen har alla sett mycket positivt på Sverige med sin fria och offentliga sjukvård, med föräldraledighet, anställningsskydd och liknande. Folk har sett Sverige som ett öppet land där människor oavsett bakgrund kan leva med samma rättigheter och möjligheter i livet som alla andra, flera har uttryck ord som "paradislandet" och liknande. Givetvis har det varit smickrande varje gång, men samtidigt har det fått mig att reflektera över det faktum att vad Sverige idag gör är att vi bränner ett stort förtroendekapital runtom i världen och visar att vi kan vara lika tråkiga och jävliga som i vilket annat land som helst. Vid varje tillfälle har jag ju gett min syn av landet med privatiseringar, Sverigedemokrater och en allt tunnare välfärd och reaktionerna har inte väntat på sig utan folk har i flera fall blivit chockerade när jag beskrivit de senaste årens politiska läge i landet. De höga tankar som folk i gemen verkar ha om vårt land har fått mig att skämmans när jag berättat om Sverigedemokrater i riksdagen, om utförsäljningar och allt annat som sker. Det är ju verkligen intressant och fint att höra allt detta, men det är tråkigt att vi inte förvaltar detta på ett bättre sätt är vad vi gör idag.

Det var det sista. Om ni råkar upptäcka att det saknas ett och annat å ä ö i texten så har helt enkelt att göra med att jag efter sex veckor har vant mig vid att skriva med a och o istället, haha.

Ytterligare ett blogginlägg från resan väntar men det blir ingen text utan det blir några av de många bilder jag tagit. Det kommer dock ta en eller någon dag att vaska fram de bilder jag tycker är värda att visa.

Hoppas ni tycker resebloggen har varit läsvärd, det har hur som helst varit väldigt roligt att skriva.

Nu väntar vardagen med allt vad den innebär. Skoj!

Tjo,

Som ni sakert har forstatt sa befinner jag mig i Kairo nu, Egyptens huvudstad. I staden bor 7 miljoner manniskor, och raknar man med ytteromradena sa ar siffran ofattbara 17 miljoner. Innan jag akte hit, och pa vagen hit var det manga som skakade pa huvudet och sa att jag inte skulle stanna har for lange da det ar folk och bilar precis overallt och att stadens forsaljare ska vara varre an pa andra stallen. Visst ar det mycket folk och bilar, men jag skulle inte saga att det ar varre an typ Buenos Aires eller nagon annan jattestad. Trafiken ar som i Damascus, och da ar den har staden sju ganger storre. Angaende forsaljarna sa maste jag saga att det var varre i Luxor, sa nej, jag har inga som helst problem med att vara i Kairo. Ska jag klaga pa nagot sa ar det smogen som fran och till ligger som ett ogenomtrangbart lock over staden, ratt laskigt egentligen.

Resan hit gjorde jag med tag i sovkupe, mycket trevligt. Maste saga att tag ar ett fortraffligt satt att resa pa nar allt kommer omkring, man far se mycket och det aningen meditativa ljudet och skumpandet gor det latt att sova. I resan ingick dessutom middag och frukost pa morgonen, toppen. Kom fram tidigt pa morgonen och resten av dagen gick till att bekanta mig med naromradet och inte gora nagot speciellt alls. Pa eftermiddagen gick jag pa bio vilket kostade motsvarande 20 kr, mycket trevligt pris.

Igar besokte jag Egyptiska Museet. Vilket stalle! Rent byggnadsmassigt och organisatoriskt lamnar det mycket kvar att onska, vilket sakerligen ar orsaken till att de just i detta nu haller pa att bygga ett nytt mycket storre museum precis bredvid som ska oppnas 2014. Museet ar namligen knokfullt med saker, det star statyer, sarkofager, kistor och annat pa varenda liten kvardratcentimeter av byggnaden som uppenbart ar alldeles for liten for allt detta. Men servart ar det helt klart da det verkligen ha allt som man kan tankas vilja se fran Egyptens historia. Tva utstallningar kommer jag sarskilt komma ihag. Den forsta var de tva rummen med de kungliga mumierna dar bland annat den store Ramses II finns att se. Mycket intressant, bland annat kan jag meddela att Ramses II idag ar blond, vilket man tror kan ha att gora med alla de kemikalier och saker man anvande vid balsameringen. Den andra mycket intressanta utstallningen var den om Tutankhamun och hans gravkammare som upptacktes i orort skick 1922. Det ar helt otroligt hur mycket saker man fann i gravkammaren som jamforelsevis ar ratt liten. Tutankhamun sjalv var dessutom en jamforelsevis obetydlig farao som regerande i endast 9 ar och dog nar han var 19. Trots detta var gravkammaren full av saker, och faraon sjalv lag i den innersta av sju kistor som pa nagot satt maste ha byggts upp pa plats da den storsta av dem var stor som ett mindre rum och omojligen kunde ha burits ner fardigbyggd. Den innersta kistan, som ocksa finns att se pa museet, ar helt i guld och i denna hade han sin ansiktsmask i guld som sakert manga kanner igen. Jag horde en person beratta att manga staller sig fragan hur och varfor en sa ung och "obetydlig" kung fick en sa pampig gravkammare. Han ansag att fragan var felstalld da man istallet bor fraga sig hur alla de andra gravkamrarna sag ut innan de blev plundrade och allt guld smaltes ned. Man har namligen inte sa mycket att jamfora med da det galler innehallet i gravkammaren. Intressant tanke helt klart, sarkilt nar man sett Ramses II gravkammare som ar mycket mycket storre och dar man lagt ner betydligt mer arbete pa utsmyckning. Otroligt var det i alla fall att se allt detta.

Idag gjorde jag ocksa ett intressant besok, till Giza och pyramiderna. Istallet for att betala 35 dollar for att aka dit i grupp med hotellet betalade jag motsvarande 50 kronor for att aka tunnelbana och sen taxi sista vagen. Taxiforaren valde inte helt ovantat att, istallet for att ta mig dit jag ville, aka till en kompis som fixade rundturer med kameler. Inte ok tyckte jag och efter mycket tjaffs korde han mig till ratt plats till slut. Val framme slogs jag genast av hur ofattbart stora dessa pyramider ar. Har ju sett dem pa bild hur manga ganger som helst, men det gar inte att jamfora med att verkligen sta dar i skuggan av en. Cheopspyramiden ar den storsta av dem med sina 147 m. Den stod klar ar 2580 f.kr och bestar av 2,3 miljoner stenblock. De flesta av dessa vager ca. 2,5 ton och de storsta, de som utgor den innersta kammaren vager mellan 20 och 80 ton och skeppades hela vagen fran Aswan i soder. Helt otroligt. Varje dag slapps 300 personer in i Cheopspyramiden, och idag var jag en av dem. Fick hora av nagon som var missnojd over att det inte var sa mycket att se dar inne, mest sten, och att det inte var vart pengarna. Jag vet inte riktigt vad manniskor forvantar sig, men jag tyckte det var fantastiskt. Bara kanslan av att sta mitt inne i en 4500 ar gammal byggnad ar oslagbar.

Nu borjar jag sakta men sakert narma mig slutet av resan, pa fredag formiddag ar jag hemma i Sverige igen. Trots mina klagomal kring forsaljare, nedskrapning och liknande sa maste jag bara klargora att resan anda har varit fantastisk pa alla satt och vis. Att komma till det som en gang var mansklighetens vagga och se det med egna ogon har varit bade nyttigt och larorikt och jag hoppas att fler manniskor vagar ta steget hit for att se att allt inte ar som det dagligen beskrivs i media. Ska bli skont att komma hem men jag kommer sakert aka till den har delen av varlden fler ganger i mitt liv.  

Imorgon vet jag inte vad som hander, kanske en tur till Alexandria eller sa stannar jag i Kairo.

Tack o hej.

Tjosan,

Vill inte garna slosa bort min semester med att sitta pa natet och blogga allt for ofta, sa darfor har jag forsokt att uppdatera bloggen ungefar var tredje dag, vilket ocksa okar mojligheten att det hant nagot sen sist och att det faktiskt finns nagot intressant att skriva om. Nu forsoker jag pa olika satt ta dod pa 10 timmars vantetid i Luxor for att sedan ta nattaget till Cairo vid 20:15, darfor skriver jag trots att det bara var tva dagar sen sist. 

Har sett det mesta som gar att se i Luxor, sa darfor har dagen inte varit sadar jattespannande direkt. En sak hande dock, som var lite for spannande for att man egentligen ska vilja uppleva det. Har ju som bekant spenderat de sista tva dygnen pa Nilen och gick av idag vid tiotiden. Kommer att beratta om sjalva resan sen, men forst detta: Det sista jag gjorde pa baten var att jag gick till lobbyn for att betala dricka o dylikt som jag hade anvant under resan. Sedan gick jag darifran utan en tanke pa att jag glomt en sak pa baten, att passet ligger kvar i lobbyn dar jag lamnade det da jag checkade in tva dagar tidigare. Jag gar i godan ro ivag till tagstationen for att lamna av min stora ryggsack for att slippa bara pa den hela dan. Sen tar jag en runda i stan, kollar natet, laser Millenniumbok i skuggan av Luxortemplet och allt annat man gor nar man bara vill ta dod pa tid. Efter en stund gar jag for att ata lunch. Ater maten i lugn och ro och sitter sedan kvar med min bok och en cola for att bara ha en lugn plats att sitta pa utan envisa forsaljare. Allt frid och frojd tills jag av en handelse kollar vardevaskan som jag har i ryggsacken... PASSET!!! tanker jag samtidigt som hjartat slutar sla for en liten stund. Vart har jag lamnar det?? Ah, baten! Ar baten kvar i hamn?! Det var ju trots allt fem timmar sedan jag lamnade baten. SHIT! Rusar ivag, med colan i hand, mot baten och ser till min stora lycka att den fortfarande star dar. Mannen i lobbyn tittar fragande pa mig, "Vadda pass?". Forklarar laget och han hittar sedan passet precis i den lada, med resten av passagarernas pass, han lagt det tva dagar innan. Hade jag kommit en dryg timme senare hade baten varit pa vag till Aswan igen, kul att komma pa i Kairo att passet finns pa Nilen nagonstans mellan Aswan och Luxor.

Batresan var for ovrigt trevlig med god mat och en kul australiensare som jag stiftade bekantskap med da vi alltid blev placerade vid samma bord da det var mat. Tror vi var de enda resenarerna som inte reste i grupp sa darfor fick vi alltid sitta tillsammans. Pa baten fanns en pool som jag vid forsta inspektion ansag vara mer lampad for isbjornar an for djur, som likt manniskor varesig har pals, spack eller nagot annat som lampar sig for arktiskt vatten. Men som vantat blev det ratt varmt nar man lag pa taket och njot av den fina utsikten over Nilen, sa jag badade till slut anda. Fordelen med att vattnet var sa kallt var att det var fler som tvekade och att man darfor mer eller mindre fick poolen for sig sjalv.

Under resans gang besokte vi tva tempel. Forsta kvallen besokte vi Kom Ombotemplet fran ar ca. 150 f.kr. Innte mycket kvar av det med i omradet runtomkring templet har man hittat ungefar 300 krokodilmumier vilket forklaras med att ena sidan av templet dedikerades till den egyptiska guden Sebek som alltid gestaltades som en krokodil eller manniska med krokodilhuvud. Reliefer pa Sebek sags overallt i templet. Morgonen efter, klockan 7, besokte vi falkguden Horus tempel i staden Edfu. Templet byggdes kring ar 200 f.kr. och tog ungefar 180 ar att bygga. Det ar Egyptens nast storsta tempel efter Karnak och ett av de mest valbevarade. Stora delar av taket i templet ar fortfarande intakt och ett flertal av relieferna ar fortfarande farglagda vilket gor att man far en annu battre kansla for hur det en gang har varit. Verkligen fantastiskt.

Jag trodde att vi skulle komma fram till Luxor idag, men istallet kom vi fram igar kvall och man sov den sista natten i hamn. Trist. Sjalva grejen med en Nilenresa borde ju vara att man aker pa dagen sa att man far chans att se Nilen, men da vi akte halva strackan redan forsta kvallen och natten sa blev det bara en dag da vi kryssade pa dagtid. Men men, det var en fin resa anda. Innan vi kom fram till Luxor stannade vi i Esna dar alla batar maste igenom en sluss for att komma vidare. Tror det var forsta gangen jag var med om det sjalv och det var faktiskt ratt haftigt, det var sakert en 7-8 m hojdskillnad mellan de bada sidorna.

Nu ar det ca. tre timmar kvar innan taget gar, far se vad jag hittar pa. Imorn vantar Cairo!

 

Marhaba mina vanner,