Idag är det presidentval i Uruguay och mycket tyder på att vänsterkoalitionen Frente Amplio kan komma att vinna även denna gång. FA har haft makten sedan 2004 med Tabaré Vazquez som president, men idag är det den förre guerillaledaren José Mujica som har möjligheten att bli president. Valet pågår för fullt just i denna stund, så jag lär återkomma med resultatet imorn.
Om: Uruguay, Presidentval, Mujica, Frente Amplio
Det blev platt fall för skandalmedierna och den rabiat islamofoba svenska högern som gärna hade sett Ghezali och hans sällskap hängas i tårna efter att han ännu en gång frihetsberövats och anklagats för terrorkopplingar. Jag har varit på väg att skriva om detta flera gånger tidigare, men då hela situationen har behandlats så skamligt och pinsamt så har jag helt enkelt låtit bli. Jag har skämts varje gång som kollegor, bekanta och okända på bussen kläckt ur sig att Ghezali mycket väl kunde lämnas att ruttna i ett pakistanskt fängelse då han en gång för mycket valt att skämma ut Sverige internationellt.
Nej, det enda Ghezali och hans vänner möjligtvis ska skämmas för är att de var klantiga nog att åka till Pakistan under rådande omständigheter. Men, klantighet är inte olagligt. Klantighet är inte ens fel, enbart klantigt. De som däremot borde skämmas och genast be offentligt om ursäkt är alla de medier som spekulerat kring Ghezalis intentioner med att åka till Pakistan, som stämplat honom som terrorist och sedan skrivit artiklar utifrån det ställningstagandet. Pseudojournalistik med andra ord. Principen om att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad har uppenbarligen inte gällt denna gången heller.
Jag har inte mycket förtroende för varken amerikanskt eller pakistanskt rättsväsende, men när båda nu inte har funnit några bevis för att han skulle vara skyldig till terrorism så borde saken stå klar en gång för alla. Hade något av länderna hittat det minsta spår av terrorism hos Ghezali och hans sällskap så hade de inte suttit på ett flyg hem till Sverige idag, Ghezali hade för övrigt suttit kvar i buren på Guantanamo Bay.
Om: Mehdi Ghezali, Pakistan, Sverige, Terrorism, Media
Idag tillkännagavs årets pristagare av Nobels fredspris. Priset ska, enligt det testamente som Alfred Nobel lämnade efter sig gå till den person "som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser." Men priset gick, hör och häpna, till USA:s president Barack Obama. Fredspriskommitén säger att Obama "tänt hopp om en bättre framtid" och att han därför är värd detta pris. Vad vet jag, men jag trodde att fredspriset gavs till någon som på något sätt bidragit till fred i världen. Men med tanke på att Irak och Afghanistan numera ligger i ruiner efter USA:s pågående krig så hamnar Barack Obama ganska långt ner på min lista bland lämpliga kandidater.
Förre norske statsministern Thorbjørn Jagland: "Nobelkommittén har genom sitt 108-åriga arbete hela tiden stått för samma värderingar som den nuvarande amerikanska presidenten står för". Jasså, om nu Nobelkommittén tycker att ockupationer och krig för olja är en bra idé så borde fredspriset skrotas omedelbart och pengarna läggas på något mer konstruktivt. Men tyvärr har vi sett likadana stolpskott förr. 1973 fick Henry Kissinger Nobels fredspris, det vill säga samma år som Chiles president Salvador Allende störtades och ersattes av en diktatur som varade i 17 långa år. För den som inte vet regisserades det hela av bland andra just Kissinger.
Men idag fick då Obama priset, gratulerar. Men jag undrar just vad afghaner, irakier och palestinier har att säga om detta.
Media: Dn 2 3, Svd 2 3 4, AB 2 3 4
Om: Krig, Fred, Nobels fredspris, Barack Obama
Då var det klart. EU krävde rättning i ledet, propagandaapparaten blev enorm och ingen kunde vänta sig något annat än ett Ja i Irlands folkomröstning om Lissabonfördraget. Tråkigt för EU bara att Irland redan ett år tidigare hade röstat om saken och sagt Nej till EU:s nya grundlag. Men ack så fel det blev, Irland röstade fel! Det går inte för sig i det stora demokrati- och frihetsprojektet som kallas EU. Där är det en linje som gäller, EU-linjen, att vara kritisk finns inte på kartan. Så efter ett antal undantag och garantier, fick då Irland en ny möjlighet att denna gången rösta rätt.
Så blev det också. Irland röstade Ja och nu är alla glada och nöjda. Lissabonfördraget som skulle ha rivits och gjorts om redan efter första gången ett medlemsland sa Nej, är nu mer aktuellt än någonsin igen. Såväl moderater som socialdemokrater välkomnar detta och säger att det är en stor dag för EU, friheten och demokratin. Halleluja.
Men jag undrar jag. I själva verket har EU skjutit sig själv i foten gällande begreppet demokrati. Hur ska folk nu motiveras att gå och rösta i nationella eller EU-parlamentsval då de som säger att "min-röst-spelar-ändå-ingen-roll-då-politiker-ändå-gör-som-de-själva-vill-för-att-få-sin-vilja-igenom" fått gott om vatten på sin kvarn? Hur ska man göra med det redan skamfilade ryktet för EU som gör att valdeltagandet till parlamentet redan är pinsamt lågt? Inte nog med att vissa länder inte ens får möjligheten att rösta om saken, de som väl gör det och röstar Nej tvingas på olika sätt att rösta igen. Demokrati anno 2009.
Tyvärr visste vi ju alla detta redan, att EU inte är ett demokratiprojekt. Därför känns det också mer än olustigt att Vänsterpartiets ordförande, Lars Ohly, gått ut och öppnat för ett slopande av utträdeskravet. Ett krav som borde vara mer aktuellt än någonsin en dag som denna då folkstyret så tydligt satts på undantag i EU:s namn. Vänsterpartiet borde istället utnyttja sin ställning som det enda EU-kritiska alternativet i riksdagen, men det blir svårt om utträdeskravet slopas.
Men ok. Irlands folk har talat och resultatet får accepteras, precis som det borde ha gjorts första gången. Jag är inte den som kräver en ny omröstning bara för att jag inte gillar resultatet.
Om: EU, Irland, Demokrati, Lissabonfördraget, Vänsterpartiet
Media: AB 2, DN 2 3 4, SvD 2 3 4
Något som för övrigt också satts på undandtag är bloggen här då min vardag för tillfället går åt för att jobba och leta lägenhet på Stockholms dystra bostadsmarknad.
Ledig lägenhet någon?
