Avlo i Mellanostern - Egypten, Sinai
Kara blogglasare,
Som jag skrev sist ar jag i Egypten, pa Sinaihalvon narmare bestamt. I den lilla staden Dahab dar jag for narvarande bor hander inte mycket om man inte tycker det ar jattekul med dykning, vilket jag inte ar sa fortjust i. Daremot kan man aka runt till olika platser pa halvon, sa idag akte jag till Mt Sinai (ja, samma som i bibeln) for att klattra i berg. Berget ar 2642 m hogt och toppen kan man na genom tva olika vagar. Till fots eller kamel via Camel Path, en slingrig vag som i sakta mak tar en till toppen. Det andra alternativet ar vad som sa fint kallas "Steps of Penitence", de angestfyllda stegen eller nagot sadant. Det handlar om 3750 strappsteg, av varierande kvalitet, som mer eller mindre tar en rakt upp till toppen utan pardon. Jag ansag att vanliga grusvagar kan man ga pa hemma, sa jag valde det senaste alternativet som ju som ni sakert forstar kanns i fotter och knan nu efterat. Kul upplevelse var det dock, i synnerhet da den lokale killen som agerade guide for var lilla grupp, likt en bergsget mer eller mindre sprang upp for berget i sandaler utan varesig vattenflaska eller nagot annat nyttigt med sig. Suck. Hur som helst sa var det vart slitet, utsikten darifran var fantastisk och likasa solnedgangen, daremot sag jag varken nagra brinnande buskar eller kloka budord. Pa vagen ner blev det morkt fort sa vi tog den andra vagen for att komma levande hem. Guidekillen, som enligt egen utsago gor detta 4-5 ggr i veckan, gick i snabb takt nedat i beckmorker medans vi andra snubblade omkring med vara ficklampor. Da berget ligger flera kilometer fran narmsta stad och samhalle fanns det inget storande ljus i natten vilket gjorde stjarnhimlen till en upplevelse i sig. Har nog aldrig sett sa manga stjarnor pa himlen tidigare, inte ens i Wadi Rum, man sag till och med galaxen som ett ljust band over himlavalvet, fantastiskt.
Sen maste jag fa klaga lite ocksa. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare, men trafiken i dessa lander, herregud alltsa. I Syrien ar det nationalsport att ta sig over gatan levande da ingen bil stannar for nagot som inte ar storre an en sjalv, typ en hus. I Jordanien var det lite battre, men lite sisadar med vilken sida av vagen man skulle halla sig pa. I Egypten... Ja, nar jag precis kommit over gransen fran Israel hade sista bussen for dagen akt sa jag plockade en bil som fick transportera mig till Dahab istallet. 15 mil avverkades pa 1 1/2 timme, chaufforen korde bitvis i 150 km/h, pa fel sida vagen i kurvor med noll sikt dessutom. Nu snackar jag inte om en fyrfilig E4 med separerade korfalt, utan slingriga oken-/bergsvagar utan nagot avancerat sakerhetstank over huvud taget. Idag pa vag till berget var det likadant. Foraren tryckte gasen i botten pa den lilla rostiga minibussen, gjorde bisarra omkorningar och blinkade bara lite med lysena nar han var i kollisionskurs med motande trafik. Jag kanske ar kanslig, trakig, kanske inte oppen for andra tankar och losningar pa saker och ting... men det har ar inte roligt! Eller ja, man far val skratta at det trots allt. Det ar ju bara sa galet, som tex. da foraren hela tiden tar av och pa sig sitt bilbalte beroende pa om polisen star pa gatan eller inte. Det ar val saker som dessa som gor resande spannande trots allt. Vore trevligt dock om man slapp riskera livet for det.
Fran Dahab ska jag snart ta mig vidare till fastlandet, via farja fran semesterorten Sharm el-Sheikh till den andra semesterorten Hurghada. Inga jattespannande stallen, men de fungerar desvarre som knutpunkter for mycket av transporten i landet. Tyvarr aker inga farjor pa onsdagar, sa jag blir kvar har en dag till. Alternativet att aka buss i ett dygn kanns faktiskt inte jattelockande.
Ser fram emot mina tva sista veckor nar jag ska fa se och uppleva mycket av Egyptens otroligt fascinerande historia, mer om det framover.
Som jag skrev sist ar jag i Egypten, pa Sinaihalvon narmare bestamt. I den lilla staden Dahab dar jag for narvarande bor hander inte mycket om man inte tycker det ar jattekul med dykning, vilket jag inte ar sa fortjust i. Daremot kan man aka runt till olika platser pa halvon, sa idag akte jag till Mt Sinai (ja, samma som i bibeln) for att klattra i berg. Berget ar 2642 m hogt och toppen kan man na genom tva olika vagar. Till fots eller kamel via Camel Path, en slingrig vag som i sakta mak tar en till toppen. Det andra alternativet ar vad som sa fint kallas "Steps of Penitence", de angestfyllda stegen eller nagot sadant. Det handlar om 3750 strappsteg, av varierande kvalitet, som mer eller mindre tar en rakt upp till toppen utan pardon. Jag ansag att vanliga grusvagar kan man ga pa hemma, sa jag valde det senaste alternativet som ju som ni sakert forstar kanns i fotter och knan nu efterat. Kul upplevelse var det dock, i synnerhet da den lokale killen som agerade guide for var lilla grupp, likt en bergsget mer eller mindre sprang upp for berget i sandaler utan varesig vattenflaska eller nagot annat nyttigt med sig. Suck. Hur som helst sa var det vart slitet, utsikten darifran var fantastisk och likasa solnedgangen, daremot sag jag varken nagra brinnande buskar eller kloka budord. Pa vagen ner blev det morkt fort sa vi tog den andra vagen for att komma levande hem. Guidekillen, som enligt egen utsago gor detta 4-5 ggr i veckan, gick i snabb takt nedat i beckmorker medans vi andra snubblade omkring med vara ficklampor. Da berget ligger flera kilometer fran narmsta stad och samhalle fanns det inget storande ljus i natten vilket gjorde stjarnhimlen till en upplevelse i sig. Har nog aldrig sett sa manga stjarnor pa himlen tidigare, inte ens i Wadi Rum, man sag till och med galaxen som ett ljust band over himlavalvet, fantastiskt.
Sen maste jag fa klaga lite ocksa. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare, men trafiken i dessa lander, herregud alltsa. I Syrien ar det nationalsport att ta sig over gatan levande da ingen bil stannar for nagot som inte ar storre an en sjalv, typ en hus. I Jordanien var det lite battre, men lite sisadar med vilken sida av vagen man skulle halla sig pa. I Egypten... Ja, nar jag precis kommit over gransen fran Israel hade sista bussen for dagen akt sa jag plockade en bil som fick transportera mig till Dahab istallet. 15 mil avverkades pa 1 1/2 timme, chaufforen korde bitvis i 150 km/h, pa fel sida vagen i kurvor med noll sikt dessutom. Nu snackar jag inte om en fyrfilig E4 med separerade korfalt, utan slingriga oken-/bergsvagar utan nagot avancerat sakerhetstank over huvud taget. Idag pa vag till berget var det likadant. Foraren tryckte gasen i botten pa den lilla rostiga minibussen, gjorde bisarra omkorningar och blinkade bara lite med lysena nar han var i kollisionskurs med motande trafik. Jag kanske ar kanslig, trakig, kanske inte oppen for andra tankar och losningar pa saker och ting... men det har ar inte roligt! Eller ja, man far val skratta at det trots allt. Det ar ju bara sa galet, som tex. da foraren hela tiden tar av och pa sig sitt bilbalte beroende pa om polisen star pa gatan eller inte. Det ar val saker som dessa som gor resande spannande trots allt. Vore trevligt dock om man slapp riskera livet for det.
Fran Dahab ska jag snart ta mig vidare till fastlandet, via farja fran semesterorten Sharm el-Sheikh till den andra semesterorten Hurghada. Inga jattespannande stallen, men de fungerar desvarre som knutpunkter for mycket av transporten i landet. Tyvarr aker inga farjor pa onsdagar, sa jag blir kvar har en dag till. Alternativet att aka buss i ett dygn kanns faktiskt inte jattelockande.
Ser fram emot mina tva sista veckor nar jag ska fa se och uppleva mycket av Egyptens otroligt fascinerande historia, mer om det framover.
