Adiós Fidel
Ingen lär ha missat att Fidel Castro nu har lämnat sin plats som Kubas president. Efter 49 år meddelar han nu att han inte tänker ställa upp till omval. Därmed försvinner också en av de sista stora symbolerna för drömmen om att en annan värld är möjlig.
Säkerligen är det med blandade känslor som denna nyhet når världen. En stor andel människor kommer att sörja hans avgång, och lika många kommer säkert att skratta sig lyckliga av samma anledning, typ de som i alla år har kritierat denne "diktator" för att sitta vid makten på livstid. Tänk vad fel man kunde ha, han satt inte livet ut till slut. Inte helt oväntat välkomnar Bush beskedet, och säger att USA nu ska hjälpa Kubas folk till frihet. Men med tanke på vad vi har sett av deras "hjälp" till irakierna och afghanerna så finns det nog skäl att vara orolig. Likaså när våra svenska liberaler talar sig varma om att det nu är dags för refomer så känner jag mig lite illa till mods. Vilka refomer är det som önskas, något i stil med Kina där man har tagit det absolut sämsta ur såväl kommunismen som kapitalismen, eller refomer som i Ryssland där samhället mer eller mindre slogs i spillror när sovjet föll och råkapitalismen gjorde sitt intåg?
Frågan är alltså vad som kommer att hända nu. Inte för att instämma i bombhögerns patetiska kritik av Kuba, om diktatoriskt förtryck, ofrihet och liknande, men jag är ändå glad att Fidel nu avgår. Han har säkert mycket att bidra med även om han inte sitter i maktposition. Men nu har han gjort sitt, och nu är det med all rätt dags han och revolutionskamraterna lämnar över till nästa generation. Mycket kan också förändras till det bättre, Kubas system har många brister som man nu måste ta itu med på allvar, men jag hoppas naturligtvis att revolutionen och dess landvinningar överlever Fidels avgång.
Aftonbladet, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2
Andra bloggar om Fidel Castro, Kuba, Demokrati, Diktatur, Frihet
Säkerligen är det med blandade känslor som denna nyhet når världen. En stor andel människor kommer att sörja hans avgång, och lika många kommer säkert att skratta sig lyckliga av samma anledning, typ de som i alla år har kritierat denne "diktator" för att sitta vid makten på livstid. Tänk vad fel man kunde ha, han satt inte livet ut till slut. Inte helt oväntat välkomnar Bush beskedet, och säger att USA nu ska hjälpa Kubas folk till frihet. Men med tanke på vad vi har sett av deras "hjälp" till irakierna och afghanerna så finns det nog skäl att vara orolig. Likaså när våra svenska liberaler talar sig varma om att det nu är dags för refomer så känner jag mig lite illa till mods. Vilka refomer är det som önskas, något i stil med Kina där man har tagit det absolut sämsta ur såväl kommunismen som kapitalismen, eller refomer som i Ryssland där samhället mer eller mindre slogs i spillror när sovjet föll och råkapitalismen gjorde sitt intåg?
Frågan är alltså vad som kommer att hända nu. Inte för att instämma i bombhögerns patetiska kritik av Kuba, om diktatoriskt förtryck, ofrihet och liknande, men jag är ändå glad att Fidel nu avgår. Han har säkert mycket att bidra med även om han inte sitter i maktposition. Men nu har han gjort sitt, och nu är det med all rätt dags han och revolutionskamraterna lämnar över till nästa generation. Mycket kan också förändras till det bättre, Kubas system har många brister som man nu måste ta itu med på allvar, men jag hoppas naturligtvis att revolutionen och dess landvinningar överlever Fidels avgång.
Aftonbladet, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2
Andra bloggar om Fidel Castro, Kuba, Demokrati, Diktatur, Frihet
