Maskulisten snubblar och gör självmål.
Har precis läst ett intressant debattinlägg i SvD skrivet av en viss Pär Ström från tankesmedjan Den Nya Välfärden. Ämnet är helt klart intressant, "Män kuvas av statlig feminism", men jag anser att han missar målet totalt då han istället för att analysera problemet djupare, intar en försvarsposition och i en raljerande ton blir lika extrem (åt motsatt håll) som de "tokfeminister" han kritiserar. Han för en konstig och mycket förenklande argumentation som bitvis är nere på ren sandlådenivå.
I hans slutsats kan jag dock hålla med honom, "sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande". Världen är ju trots allt inte svart och vit, såväl kvinnor som män uppräthåller och drabbas av de könsroller som finns.
I hans slutsats kan jag dock hålla med honom, "sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande". Världen är ju trots allt inte svart och vit, såväl kvinnor som män uppräthåller och drabbas av de könsroller som finns.
