The Life of Avlo

Några har skrivit och undrat vad resultatet blev i frågan angående kommunism och revolution. Svaret är att båda begreppen skrevs in i principprogrammet, så numera är VSF inte bara ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt förbund, utan också ett revolutionärt sådant som kämpar för det klasslösa samhället, kommunismen. Ungefär som det står i Ung Vänsters stadgar och principprogram med andra ord. Den exakta ordalydelsen kan jag skriva när förbundet har skickat ut alla färdiga dokument.

Sen måste jag tacka Demos som var snälla och tänkte på VSF Växjö då vi irrade omkring i snöstormen, men en tyst minut? Haha, sånt skojar man inte om.

Självklart drabbades vi av årets första snö på vägen upp till Stockholm i torsdags. Mellan Jönköping och Linköping möttes vi av en snöstorm som gjorde att vi fick smyga fram i 50 på motorvägen, tur att vi hade vinterdäcken på.

På fredag är det tenta i nuklearmedicin...

Ikväll kan man läsa om regeringens planer för ett avskaffande av värnplikten, i fredstid. Med andra ord tas det allt större steg mot en yrkesarmé som man menar ska skydda landets gränser och demokratin. Visserligen är väl detta inget nytt med tanke på den okontrollerade slakten av allt vad försvar heter som pågått den sista tiden. Man vill alltså avskaffa plikten i fredstid för att sedan kunna ta tillbaka den i orostider. Hur detta ska fungera vet jag inte. I idén med allmän värnplikt finns ju en inbyggd långsiktighet där man menar att man ska kunna mobilisera x antal hundra tusen människor när det gäller. Hur ska man då göra om plikten införs då det redan är kört? Hur lång tid tar inte mönstringen, att välja ut rätt människor för att sedan utbilda dessa? Vad gör det för skillnad om det tar två år att mobilisera 5000 människor?

Sommarhatt 90

Själv hade jag gärna lagt ner rubbet och satsat på något vettigare, jag menar, hur försvarbart är det egentligen att ett gäng på 12 nittonåringar gör av med 50 000 i skattepengar under en kväll i skogen? Men.. jag anser såklart också att ska vi ha någon form av väpnat försvar av landet, så är det en fråga som ska beröra varenda kotte. Alla som inte har något direkt hinder ska göra någon form av plikt för samhället, väpnad eller oväpnad tjänst spelar ingen roll, bara man bidrar med något. Vapenfri tjänst bör vara lika självklart som vapentjänst. Den som inte vill bära vapen kan istället lära sig hjärt- och lungräddning, akutsjukvård, barnpassning, brandsläckning, matlagning på stormkök och annat som kan vara bra att kunna oavsett om det är bomber som faller eller Gudrun-stormar som besöker oss. Det kan tyckas orättvist och taskigt att tvinga ut folk som inte vill i skogen, men det är ju faktiskt lite av tanken också. Att då försvaret är något som angår alla, så bör alla också vara del av det. Om alla har dragit sina strån till stacken under några månader av sitt liv, så mer eller mindre omintetgör man risken att militären under skum ledning får för sig att vändas mot det egna folket. Ett försvar bestående av folket står per definition under direkt insyn av samhället, något som man inte kan säga om en yrkesarmé som lätt blir en isolerad grupp människor med egna mål och särintressen. Men detta är väl av mindre betydelse för en regering som aldrig haft något folkligt att ta hänsyn till över huvud taget. Regeringen ser säkert inga problem med en ideologiskt indoktrinerad yrkesarmé som kan användas då det kniper....

SvD2, Aftonbladet2, DN

..detta påstår i alla fall finansminister Anders Borg i SvD. Jag undrar vilka studenter det är han syftar på. Är det studenten som läser en fristående 7,5p kurs i Harry Potter-vetenskap på halvfart, eller är det läkarstudenten som pluggar 40h i veckan i fem och ett halvt år? Är det den 18-åriga studenten som bara har sig själv att tänka på, eller är det den 35-åriga ensamstående föräldern som har två munnar att mätta? Jag bara undrar. Vissa kan säkerligen jobba vid sidan av sina studier, somliga mår säkert bra av det också. Men ska alla samhällets klasser och grupper ha tillgång till högre studier så får inte arbete vid sidan av studierna vara ett tvång för att man ska klara sig. Studenter ska naturligtvis studera, inte lägga sin tid på arbete. Men det är klart, en regering som vill göra utbildning till en klassfråga struntar väl i det.

Mer om budgeten som inte helt oväntat inte är menad för studenter, arbetslösa, låginkomsttagare och sjuka: DN,2,3,SvD,2,AB,2,3 Sveriges förenade studentkårer

Andra bloggar om: Anders Borg, Budget, Studenter, Studiemedlet

"Ropen skalla på gator och torg, avgå Reinfeldt, avgå Borg"

Enligt arrangörerna var vi 15 000, enligt medierna 10 000, som tågade genom Malmö igår. Sanningen ligger säkerligen någonstans där emellan, för många var vi helt klart. Under nästan fyra timmar gick vi från Cronhielmsparken I Rosengård till Pildammsparken, hela 7,5 km avverkades och tåget var enligt tidningen en kilometer långt, så det måste ha varit en upplevelse att se det "utifrån". Själv gick jag tillsammans med Viktor och Peter i VSF:s block, mellan Vänsterpartiets och Ung Vänsters block.

En hel del folk var redan i Cronhielmsparken när vi kom dit vid ett

Den ena VSF-banderollen

Den andra VSF-banderollen

Vi tågar ut från Rosengård

Självklart fanns poliser där och höll ett vakande öga på oss...

...från luften...

..och här vid SEB som kvällen innan fått besök av ett gäng loosers som tyckte det var värt att svärta ner festivalen genom att krossa skyltfönster och klottra ner hela gatan.

Tråkigt nog var det Reclaim The Streets-festen som fick mest utrymme i medierna, inte för att ett gäng människor samlades på gatan för att dansa och ha kul, utan för att ett litet gäng smugit sig in bland dem för att förstöra det hela. Vi var där en stund men jag kan väl inte påstå att jag stödjer den anarkistiska idén riktigt. Däremot fascinerades jag över hur man kan samla så mycket folk och ta över en gata bara sådär, men hur man ska förändra samhället på det viset förstår jag inte. 

Media: SvD, DN,2,3,4 AB, AB2, Sydsvenskan,2,3,4,5

Andra bloggar om: ESF, European social forum, demonstration, Malmö

Ikväll var jag på ett seminarium med den fd. talmannen och försvarsministern Björn von Sydow. Han var inbjuden av den socialdemokratiska studentföreningen i Växjö Demos och deras moderförbund S-studenter. Inledningsvis var det en intressant föreläsning tycker jag där han ingående förklarade det rådande världsläget mellan EU, USA och Ryssland och hur detta kunde härledas tillbaka till USA:s beteende efter den 11:e september 2001. Lite oväntat, för mig, var den ställning han tog i Ryssland/Georgien-krisen, något som mer eller mindre gick rakt emot det som vi fått höra av Bildt den senaste tiden. Sossigt men intressant.

Efter detta gav han lite utrymme för frågor där några, bland annat jag, frågade om huruvida man bör ha en folkomröstning om Lissabonfördraget och om inte, varför i så fall. Utan att tveka, och utan att ens blinka svarar han: "- För att det kan bli ett Nej", sedan går han vidare med det klassiska att folk inte vet vad det handlar om och att det därför vore dumt att låta folk rösta om det. Jag blir milt sagt paff av hans raka och ärliga svar och frågar om det inte kan vara så att politikers ovilja att tala om EU och oviljan att låta medborgarna få rösta om det i själva verket kan vara orsaken till det klena intresset och därmed den låga kunskapen i frågan. Svaret blir något svävande om tidigare folkomröstningar som visat sig ställa till problem för resten av EU, att det inte finns något alternativ till Lissabonfördraget och yada yada.

Jag har aldrig röstat på sossarna, och numera finns alternativet inte längre i min sinnesvärld.

Andra bloggar om: Socialdemokraterna, EU, Lissabonfördraget

Glömde skriva om det, men jag och en kamrat från VSF fick en debattartikel publicerad i Smålandsposten i fredags. Det var ett svar på en artikel skriven av ordföranden i liberala studentförbundet i Växjö som skrev att bästa sättet att minska studenternas eviga stress över sin ekonomi är att höja fribeloppet och låta studenter arbeta mer. Vi höll inte direkt med och svarade därför med följande text:

----------

Fribeloppet är inte det stora problemet

Vänsterns Studentförbund är väl medvetna om de problem som studenter ställs inför gällande ekonomin, detta belyste förbundet i sin kampanj "Vägra Vara Tacksam" i oktober 2007 som syftade till att höja studiemedlet med 1 500 kronor.

Fribeloppet är i dag cirka 44 000 kronor per halvår vilket ger en samlad inkomstgräns på 88 000 per kalenderår. I genomsnitt måste en student tjäna cirka 7 333 kronor extra per månad för att studiemedlet överhuvudtaget ska ifrågasättas. Arbetet måste vara synnerligen välbetalt så till vida man inte arbetar väldigt mycket vid sidan av sina heltidsstudier, och nog finns det studenter som klarar av denna ekvation. I sig är det inget problem med ett höjt fribelopp, men så till vida man inte har ett välavlönat extraarbete eller inte är i behov av att sova så gagnar det ingen. Ett höjt fribelopp medför snarare en inbyggd orättvisa där vissa studenter får möjligheten till en god ekonomi genom extraarbete, medan andra som exempelvis småbarnsföräldrar inte har samma möjlighet till arbete vid sidan om. Hur många studenter, som inte prioriterar bort hela sin fritid, har tid att jobba mer än de 40 timmar som är avsedda för studier i den mån att fribeloppsgränsen passeras?

Enligt högskoleverket arbetar 46 % av heltidsstudenterna upp till tio timmar i veckan vid sidan av sina studier. Hur påverkar detta studieresultaten? Jansson skriver att studenter har en osäker ekonomisk situation, men detta löses bäst genom ett höjt studiemedel och inte genom mer arbete vid sidan om. Då skrämmer vi inte bort människor från att studera, och de som redan studerar kan säga upp sig från sina extraarbeten och därmed lägga mer tid på studier vilket i sin tur kommer gagna studieresultaten. Fribeloppet och framför allt ett höjt sådant står i direkt motsats till tanken att heltidsstudier ska vara en heltidssysselsättning. Studenter ska naturligtvis studera och inte lägga sin tid på att arbeta.

Jansson säger sig sakna alternativ till skuldsättning och skriver "jag påpekar vidare att det är skrämmande att fribeloppet mer eller mindre inte ger studenter andra alternativ än att skuldsätta sig vid CSN". För honom verkar skuldsättningen inte vara ett problem, då han tjänar så pass mycket att fribeloppet blir ett problem istället. Då fribeloppet enligt honom är för lågt, är det för Janssons del bara att arbeta mer, förlora sina studielån och därmed slippa skuldsättning. Det bättre alternativet hade naturligtvis varit en höjning av studiemedlet, och framförallt bidraget. Vänsterns Studentförbund ser i slutändan att ett system med studielön införs för att garantera studenter en skälig ekonomi utan lån. Först då kan vi uppnå en situation där studenter inte behöver oroa sig för sin ekonomi och i stället helt kan fokusera på sina studier.

---------

Andreas Janssons, ordförande för Liberala studenter i Växjö, orginalartikel finns att läsa här

SMP