The Life of Avlo

En röntgensjuksköterskas tankar om livet, universum och allting.

Film: Hämnden

Publicerad 2011-01-22 12:59:10 i Film

Har alltid tyckt om film och gått mycket på bio. Skulle säga att min filmsmak är ganska blandad då jag både ser stora maffiga hollywoodproduktioner men också de smalare med lite med okänt folk i rollerna. Läser ofta vad som skrivs om en film innan jag ser den men har av erfarenhet också lärt mig att inte ta till mig av det som skrivs då jag upptäckt att det är rena lotteriet om jag håller med filmkritikern eller inte. Ofta håller jag med om vad de säger, men lika ofta gör jag det inte och uppskattar en film som blivit sågad av alla eller tvärtom. Därför ringer varningsklockorna hos mig när en film vinner priser på någon gala för inbördes beundran på andra sidan atlanten och därefter hyllas av allt och alla. Ofta är nämligen filmen pretentiös och förstås bara av de redan invigda.

Hur som helst, senaste filmen jag såg var Susanne Biers "Hämnden" med Mikael Persbrandt i en av huvudrollerna. Filmen vann en Golden Globe för Årets icke engelskspråkiga film. Måste säga att den var väl värd sitt pris för den var nog den mest omtumlande filmen jag sett på länge.

Filmen handlar om två familjer vars historia sammanflätas då deras 10-åriga söner hamnar i samma klass. Den ene pojken Elias är mobbad i skolan och är på väg att förlora sin far i en svår separation. Den andra pojken, Christian, är nyinflyttad till stan och mitt uppe i processen efter att ha förlorat sin mor i cancer. Elias pappa, Anton (Mikael Persbrandt), gör en hjälteinsats som läkare på ett fältsjukhus i afrika samtidigt som hans liv faller allt mer i spillror på hemmaplan. Christians pappa Claus är utom sig av sorg och mentalt frånvarande när sonen behöver honom som mest.


Den sköra och mobbade Elias blir alltså vän med den mycket sammanbitne men betydligt tuffare Christian, som vägrar ta skit från skolans mobbare och därför väljer att slå tillbaka. Hämnden blir brutal. Elias pappa Anton som i sitt arbete har den goda inställningen att alla förtjänar hjälp oavsett person eller tidigare illdåd försöker intala sin son och dennes nya kompis att våld inte tjänar något till och att det är bättre att vända andra kinden till. En dag i den lilla danska småstaden möter de dock en person som inte väljer att vända andra kinden till utan gärna klippper till, och gör det på Anton. Den samlade Anton gör sitt bästa för att hålla sig lugn i den spända situationen för att vara ett gott exempel för barnen. Christian som hämnades på skolans mobbare tycker han är fånig och att han också borde hämnas. När han tycker att ingenting händer får han med sig Elias och planerar en egen hämnaktion. Det hela utvecklas till ett drama på liv och död.

Pojkarnas skådespeleri är fantastiskt och Persbrandt gör nog sin bästa roll någonsin.

Se den!

Kommentarer

Postat av: Erik

Publicerad 2011-01-24 21:57:06

Ja visst är den bra, mycket tänkvärd. Det var en artikel som mobbade Susanne Bier för att hon inte tog ställning - det skulle vara politik. Jag funderar alltid på hur filmer tar ställning. Tog hon ändå inte ställning, som när våldtäktsmannen fick på nöten? Och slutet visar ju hur det kan gå i förlängningen av hämndbegäret. Det är väl att ta ställning, eller?

En kompsi kallade det "Persbrandtsyndrom". Pilutta dig, säger jag. Han är tuff, och bra.

Mer film till folket!

E

Postat av: Avlo

Publicerad 2011-01-27 23:34:13

Du har så rätt så Erik.

Postat av: Johanna

Publicerad 2011-01-31 08:11:22

Bra tips. Den kommer jag att lägga på minnet och vid tillfälle se. Hoppas tillfället kommer snart då mitt liv lider svår brist på bra film...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Avlo

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela